Alla inlägg under september 2007

Av Kicki - 30 september 2007 22:55

Jag "skäms" nästan lite... Jag har varit väldigt dålig på att skriva här på ett bra tag nu!! Det finns naturligtvis förklaringar på det, men det känns lite lagom trist att "skylla" på att jag har jobbat väldigt mycket på sista tiden. Men det stämmer faktiskt! Jag har inte varit hemma före kl. 19 någon kväll under hela september, och vanligtvis har klockan hunnit bli bortåt 21... När man betänker att jag åker hemifrån vid 06-snåret så kanske det är åtminstone lite förståeligt att just datorn är bortprioriterad. Dessutom börjar jag bli i desperat behov av nya kort för att kunna förse varje meddelande med något nytt ;-).


Det har höstat till sig rejält sedan jag var ute med kameran förra gången. Jag är så trött på allt regnande nu så jag KRÄKS!! Hela denna helgen har det öst ner från ovan. Eller, kanske inte öst - men DROPPAT TÄTT. Det är nästan sak samma. Jag har varit riktigt duktig och ridit både i går och idag. Min lilla häst har spottat upp sig rejält nu, och hon känns mycket fin! Det är fantastiskt att kunna ha tillgång till ett ridhus under de väderleks-förhållandena som råder... Näst yngste sonen har fått sig en rejäl duvning på sin "nya" ponny Tips (en c-ponny), och de börjar komma underfund med varandra lite grann.


Jag har städat och spolat marsvinsburar för glatta livet idag. Det känns så otroligt skönt när det är färdigt. Numera bor alla mina små grisar i marsvinshuset, men det är en hel del pyssel kvar innan det kan anses som färdigt. Sedan jag skrev senast så har jag faktiskt fått ytterligare en bebis! Hon, för det bidde en liten "Poppys Iris", blir 3 veckor i morgon - REDAN! Jag har ännu inte tagit några kort på henne, men hon är verkligen helt underbart söt! Det kommer kort - jag lovar :-).


Från en heltidsarbetande Quinna!/Kicki

Av Kicki - 6 september 2007 11:58

Pavarotti är död! Det är 10 år sedan Moder Teresa dog. Vår försvarsminister avgick igår med buller och bång. Förmodligen har inte dessa händelser särskilt mycket gemensamt, mer än att jag fått kunskapen via radio. Det har blivit mer och mer outhärdligt att lyssna på hurtiga program när jag sitter i bilen. Det är flera år sedan jag utvecklade en allergi mot Rix FM och Radio Match (eller vad de nu må heta..). Om Fylkings röst råkar vara den som hörs när jag sätter på radion är risken stor för en allergichock..! Det måste nog bero på åldern ändå. Musikälskare är jag ju faktiskt, men det är allt för lättsmält smörja för mig. Det betyder att jag allt som oftast väljer P1 och då får man ju faktiskt veta ett och annat på köpet.


När det gäller Pavarotti har jag nog inte så stora reflexioner att bidra med är jag rädd. Jag förstår fullt och fast att han var en enorm tenor! Kombinerat med en oslagbar utstrålning så är stjärnstatusen given. Men det kanske är musikstilen då som är lite främmande för mig. Jag är uppvuxen i ett hem där man älskar klassisk musik. Jag är kusin med en av Sveriges främsta countertenorer - och han sjöng dessutom på mitt bröllop. Hans röst får mig att få rysningar av välbehag! Men just opera har jag ändå ganska svårt att ta till mig. Rösterna låter oftast allt för tillgjorda för mig - inte tillräckligt lättsmält där då.. ;-) Men jag antar att det finns klasskillnader på röster där också, och jag har verkligen kunnat njuta av just Pavarottis röst. Det är när det blir pompöst i överkant som öronen stänger av.


Moder Teresa var en betydligt större kvinna än sina centimetrar över havet! Hon satte otroligt djupa spår i väldigt många människors liv, samt lyckades även vara en påtryckare i viss mån. En kvinna att beundra. Själv är jag ju glad om jag lyckas hålla den egna familjen något sånär flytande, så det är ju ganska lätt att känna sitt tillkorta kommande i en blyg jämförelse. Vi ska kanske inte alla bli kallade till nunnor för att åstakomma förändringar, men jag tror att det inte gör allt för ont om vi alla emellanåt gav mindre bemedlade en tanke. Även de som befinner sig på "en armlängds avstånd". Teresa sa för övrigt att det inte var svälten efter bröd som var det största problemet i världen - utan svälten efter kärlek och Gud. Smält den hårda karamellen den som kan!


Vad moderata politiker på rikstadsnivå gör och inte gör ska jag inte kommentera över huvud taget. Att få pluss och minus att gå ihop är en kamp i de flestas hushåll, så jag antar att försvaret inte är förskonad från liknande bekymmer...


Många tankar - få svar/Kicki

Av Kicki - 5 september 2007 09:34

Det är nästan syndigt skönt! Att bara få sitta och fullständigt ta emot. Vara centrum, föremål för uppmärksamheten. Dessutom som lingon på moset, att bli mindre risig! Jag var alltså hos frissan i gårkväll. En av sönerna (14 år gammal) var med mig och genomgick liknande behandling. Denne mussla öppnar sig och småpratar på ett sån´t där småmysigt sätt med en kvinna som är i ålder med sin mor! Ljuset i hans ögon blev klarare allt eftersom hans hår blev kortare. Han har verkligen LIDIT sista tre veckorna när håret varit helt fullständigt urvuxet. Han har ju börjat skolan igen... Själv fick både hår och humör sig en välbehövlig upprustning. Så mycket mörkare och tristare världen skulle vara utan dessa fantastiska frissor!!


Denna tidiga morgon vinglade jag upp halv sex. I gårkväll lyckades jag faktiskt att ta mig hela vägen till sängen. Jag hade bara behövt nalkas den tidigare... Efter lite frukost samt att jag gjort i ordning "småttingarnas" frukostlådor att ta med sig till Fritids, så åkte fyra av familjens medlemmar iväg. Jag hade faktiskt hunnit med att utfodra lite marsvin också ;-) Jag går och väntar på bebisar, men jag tror det dröjer uppåt två veckor till. Men det är lika spännande att kika in i lådorna på morgonen - det KAN ju ligga en liten pytting där!


Jag hade mina två minsta samt min äldste med mig i bilen. De små odjuren hoppade av vid sitt Fritids med påminnelse om att de ska ta bussen hem idag. Den äldste följde med mig hel vägen till Linköping där jag tillslut släppte av honom utanför sitt gymnasium. Det var en så otroligt vacker morgon! En sådan där morgon man bara kan uppleva på höstarna. När vi åkte hemifrån var det fortfarande "mulet" av dimma, men ju närmare Kisa vi kom sprack skyarna upp i lite glipor. Jag kör förbi två sjöar, och älvorna dansade sirligt och i stor mängd utöver de stilla vattenspeglarna. TÄNK om jag haft kameran med mig!!! Egentligen hade det inte funnits tid till att stanna och fota, men det kändes nästan som ett "one-time-moment". Jag tror att jag ska låta kameran följa med mig lite oftare vart jag än åker.


Dagen kommer jag få ägna åt att orientera mig. Jag kommer sitta större delen av tiden dessutom vid datorn. Jag borde verkligen ta mig i kragen och åka iväg och rida i kväll. Det är väl risk för blodstopp totalt i mina ådror annars! Jag hoppas att jag orkar det.. Mannen kommer hem ikväll, så jag kanske kan dra iväg utan dåligt samvete ;-).


Världen ÄR vacker!/Kicki

Av Kicki - 4 september 2007 12:14

Jag överlevde gårdagen! Jag hann och hämta på fritids innan de stänger. Jag hann köra näst yngste sonen till ridskolan. Jag hann till och med ta in hans ponny från hagen och hjälpa till att göra iordning den. Jag hann köra yngste sonen hem så han slapp vänta i ridhuset på sin bror. Jag hann åka tillbaka och titta på ridlektionen. Jag hann åka tillbaka till Kisa för att hämta äldste sonen från "skolan" (han kom visserligen flera timmar tidigare, men hade varit en sväng på musikskolan och gjort upp när han ska spela där, samt varit hemma hos en kompis). Jag hann in på Konsum en kvart innan de stängde för att köpa mjölk mm. Äldste sonen fick möjlighet att övningsköra hem. Väl installerad i hemmet tjugo över åtta samlade jag mina kycklingar framför TV:n för kvällsfika. Vi kom mitt i "Söderkåkar" och det var lite svårt att få de yngste att slita sig för att gå till sängs när de ätit klart.


Jag avslutade kvällen med att somna framför TV:n...! Mina hänsynsfulla söner såg till att inte väcka mig när de tassade iväg till sina rum för att klokt nog sova i sängarna. Jag vaknade inte förrän äldste sonens väckarklocka levde rövare i rummet intill TV-rummet - kl. 06.00 Det innebar dock att jag kunde köra honom till bussen i Kisa och ändå hinna komma tillbaka innan kl. 07.00 då resten av barnaskaran måste kliva upp. Fem över åtta var jag på jobbet, nästan pigg. Det är nog lika bra att låsa dörren och slänga bort nyckeln. Till TV-rummet alltså! Jag KAN tydligen inte komma ur soffan när jag väl parkerat där, utan somnar "så gott". Ryggen har dock vissa anmärkningar att göra på mitt val av sovplats.


Direkt efter jobbet idag måste jag åka till Kisa (tar 25 min) för att hämta äldste sonen. Jag slutar 16.30, så jag borde kunna vara där runt 17-tiden. Sedan gäller det att åka direkt hem, hysta av unge nr 1 för att slänga in unge nr 2. Sedan vända kylaren mot motsatta hållet igen. Jag och son ska få våra hår kortare med tid bokat 18.00 Vår frissa är en ganska populär frissa, så man gör klokt i att komma på de tider man tidigare bokat! Egentligen har jag ett styrelsemöte kl. 18.30, men eftersom frissan "var först" måste jag välja henne. K a n s k e att jag hinner med en liten slatt på slutet, men det får jag se. Vem som ska laga maten har jag inte riktigt löst än. Det borde bli en av tonårssönerna då ungarna har chansen att få lite föda i sig vid något lämpligare tidpunkt än om jag ska göra det. Jag har bara glömt att prata med lämpligt barn..!


Och i morgon blir det Linköping igen.../Kicki

Av Kicki - 3 september 2007 09:57

Är höger eller vänster verkligen en viktig fråga? För 40 år sedan var det en otroligt aktuell och het angelägenhet! Frågan var om svenska folket var moget för den stora omläggningen, och framför allt hur många människoliv det skulle kosta. Då, idag, för 40 år sedan hade man fattat det modiga beslutet att vi som svenskar nog ändå skulle klara av det. Sedan dess har vi kört på höger sida på vägarna.


Jag fick ett kryptiskt mejl igår. Jag uppmanades att hänga ut flaggan genom lämpligt fönster den 11:e denna månad för att delta i en viktig manifestation. Jag utgår från att massutskicket kanske inte riktigt var tänkt att överskrida landsgränsen, eftersom det var från USA det ursprungligen var skickat. Jag drog mig till minnes känslan av overklighet när jag satt i min bil på väg hem från jobbet "nine-elevenj", då jag försökte ta in det obegripliga i att ett flygplan kraschat in i World Trade Center. Jag hade slagit på TV:n så fort jag kommit hem, lagom för att få se flygplan nr. 2 utföra samma manöver. När jag satt vid datorn igår och mycket hastigt läste igenom mejlet innan det åkte i papperskorgen, tänkte jag att det skett många katastrofer i vår värld. Vi har bara en förmåga att värdera dem olika beroende på var på jordklotet de inträffar.


Ministrar har varit i Irak och pratat om det politiska läget. Svenska ministrar i form av utrikesministern och migrationsministern. Jag vet inte om Sverige som land blev klokare av deras resa, men förhoppningsvis blir regeringen det. Terror utövas överallt. En trosriktning försöker kväsa en annan genom terror mm. Emellanåt är det hela länder som blir angripna. Det är mycket märkligt vad religionen kan ställa till med mycket elände! Om man säger sig vara utsänd av en gud kan man tydligen få bära sig åt hur som helst. Även mot människor som påstår sig till höra samma gud. Det får mig att fundera mycket på vad en människa egentligen är. Vad påverkas av arv, och vad påverkas av miljö? Vad/vem är det som styr mina tankar? Hur kan det komma sig att unga människor som borde se sin framtid som ljus och spännande, kan välja att plocka på sig sprängladdningar för att sedan bokstavligt talat spränga sig själva i luften - och "förhoppningsvis" en hel hög med andra också. Hur kan det komma sig att unga människor kan välja att ansluta sig till en armé i mening och syfte att med våldets hjälp övertyga motståndarna - och förhoppningsvis själv överleva. Hur kan det komma sig att vi alla stillatigande låter "den som vet bäst" få styra våra handlingar, och i efterhand ursäkta sig med att "jag förstod inte". Tänk att det är så svårt och farligt att göra bruk av egen hjärna!


..../Kicki

Av Kicki - 2 september 2007 18:18

För ett ögonblick drar jag mina blickar från den egna naveln och lyssnar med ett halvt öra på den så kallade etern. Jag konstaterar torrt att tiden går otroligt fort... Det är hela 10 år sedan den mest drottninglika prinsessa vi antagligen någonsin kommer att få i Europa gick ur tiden. Samtidigt måste jag erkänna att det känns väldigt länge sedan som bilderna från TVsändningarna visade horder av sörjande britter utanför Buckingham Palace. Det jag slås av nu när bilderna åter börjar överösa oss, är hur vansinnigt vacker denna människa ändå var! Paparazzis lyckades inte ta en enda bild där hon inte ser sval och drottninglik ut. Att jämföra med bilder på allehanda skådisar/kändisar där jag faktiskt kan ha svårt att förstå att det verkligen är den påstådda kändisen som avbildats. För mig är det fullständigt uppenbart att man faktiskt är osminkad när man går omkring i morgonrocken strax efter att man tagit sig upp ur sängen. Att göra ett "scoop" av det är ju mer än lovligt fånigt! Hur Diana lyckades "hålla stilen" är för mig en gåta. För tillfället känns det som om jag verkligen skulle behöva en handbok i ämnet. Tur att man inte är kändis! Ingen skulle bli glad över att se en suddig bild på mig i morgonrock! Inte ens med diverse värmetängers hjälp (till håret då alltså...!) eller fuskfärg i ansiktet skulle jag lyckas dölja mitt haveri. Det känns som om det är höst även för den egna kroppen...


Nej, nu kliade det i naveln igen... Det är så svårt att lyfta blicken och hitta annat focus. En hel västvärld befann sig i något slags chocktillstånd - då - för 10 år sedan. Det fullständigt otroliga hade hänt! Den onåbara, fulländade, så omilt behandlade, sköna av sköna hade gått ur tiden, i en ålder då man fortfarande bara ser framåt. Superlativen omkring lady Di blev allt fler i samma takt som artiklarna om henne publicerades vid denna tidpunkt. Hon var skönheten och Charles var odjuret! Vem Camilla var ska jag kanske låta vara osagt...


Naturligtvis finns det ännu ingen människa som vandrat på jordskorpan som befunnit sig vara helt ofelbar. Men med Diana var det nog så att hon gärna blev förlåten. Så länge hon serverade oss bilder av sig och sitt liv så fann vi alltid godtagbara ursäkter för det som kanske inte var lika fulländat. Jag undrar om hon någonsinn var lycklig? Eftersom jag är mor till fem söner, så antar jag att hon var lycklig - som mor. Jag hoppas det. Som påfågel var hon fulländad. Som människa var hon - ointressant... Det viktiga var vad hon levererade. De drömmar och tankar som hon hade, och det liv hon hoppades på, hennes rädslor och ilska och hennes behov av kärlek - allt tog hon med sig. Kvar finns de vackra bilderna, och det är för dessa som vi kommer ihåg henne. Vad hade hänt om hon varit frånstötande ful...


Från en sliten en../Kicki

Av Kicki - 1 september 2007 18:12

Dagen har försett oss med en flödande sol från klarblå himmel! När jag inmundigat min frukost traskade jag troget ut till marsvinshuset för att fortsätta det ryggknäckande arbetet med att få färg på golvet. När solen skiner är det ju bara SÅÅÅ mycket roligare att göra saker! När golvet var färdigmålat kunde jag ju konstatera att det faktiskt blir riktigt fint. Jag kommer dock att stryka det ytterligare en gång, och sedan kommer det få stå till nästa helg.


När man blir erbjuden en sådan underbart vacker dag så måste man ju ut och njuta lite av den också! Med kameran i högsta hugg tågade jag ut i min allt mer nervissnande trädgård för att dokumentera förfallet. Färgerna var bländande! Jag har samlat på mig ytterligare lite kort nu för bloggens del. Jag börjar dessutom bli kompis med photoshop, så nu är det vansinnigt roligt att fota! Kunde jag sadla om och bli fotograf skulle jag nog ta chansen tror jag. Men det där med att lära gamla hundar att sitta är djupt rotat i mig... Jag nöjer mig med än så länge att bara njuta av att ha en riktigt trevlig kamera som jag har roligt med.


En ny tur in till metropolen, och en ny etta att syna. Denna var en marklägenhet med liten uteplats. Otroligt mycket trevligare än ettan vi tittade på för några dagar sedan - så "den tar vi sa polisen"! Inflyttning blir efter den 15:e september.


Kanske att jag stryker lite också innan sovdax../Kicki

Presentation


Vad en modershjärta kan vara fyllt av.

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Små hälsningar!


Skapa flashcards