Så var det då dags för dagens tredje kull att se dagens ljus. De såg lite toviga ut, och mamma var lite orolig. Hennes burkompis (som jag hoppas också är dräktig - men det dröjer) ville hela tiden stjäla ungarna från henne, så tillslut fick jag helt sonika flytta på tjuven. Här bidde det två killar och en tjej. Pojkarna är av rasen lunkarya, men flickan blev en liten peruan. Alltså en rak och silkeslen päls i stället för en lockig/vågig och sträv. Matrix, Maxwell och Maribelle fick denna trio heta.

För fler bilder på underverken gå in på min hemsida. Länken finns till höger i listan "Poppys marsvin". För övrigt har jag varit domare på ridklubbens klubbhoppning idag. Näst yngste sonen på 10 år assisterade mig i domartornet och skötte det med bravur! En riktigt ful vurpa blev det med en tjej runt 20 och hennes unghäst. Den arma kraken trasslade in sina ben i en oxer och gick omkull. Båda ställde sig dock upp på sina ben efter en stund, men det syntes tydligt att också hästen fått sig en smäll i skallen. Otäckt det där! Men ryttaren bar både hjälm och skyddsväst, så hon "klarade" sig med en mycket ömmande axel.

Nej, dags att utnyttja vintertidstimmen!/Kicki

Nu har det hänt en hel del ska sägas!! Tre marsvinshonor bestämde sig för att föda ungefär samtidigt... Först ut var "Pinglan", eller Mosaique´s Partypinglan för att vara korrekt. Hon fick tre bedårande småttingar - två tjejer och en kille. De kommer få heta Laban, Lina och Lottie. Hon klarar sin lilla familj galant. Detta är hennes andra kull, och det syns tydligt att hon sköter det hela med van tass.

I samma låda bor också Tindragårdens Mumlan. En charmig och go silveragouti/white som har varit sprickfärdig länge nu... En liten unge klämde hon ur sig. När jag hittade den var den helt rengjord, men tyvärr död... Givetvis var det en liten flicka... Det "värsta" är att Mumlan är fortfarande sprickfärdig! Hon var alltså mest fet!

Vet inte om jag redan använt ovanst. bild, men låt gå i så fall! Jag sitter och funderar lite på livets svåra mysterier. I jobbet träffar jag många livsöden - många som med hästlängder slår fiktionens! Det är en hisnande upplevelse att få vara med när den vuxna dottern äntligen berättar för föräldrarna att en nära släkting förgripit sig på henne när hon var mindre. Eller när en kvinna reser på sig efter att under hela sitt vuxna liv haft en mycket dålig självkänsla och på så sätt stött människor ifrån sig. Eller när den tämligen unga mannen kämpar efter förmåga för att hålla ihop ett trasigt förhållande, och börjar hitta verktyg att nå sin partner på nytt sätt. Eller den djupt olycklige äldre mannen som tvingas se sin älskade hustru sakta tyna bort i cancer, och hjälpa honom att sätta ord på vad han känner. Eller se modet och fastheten i blicken hos kvinnan där det tidigare bara fanns fruktan efter en svår misshandel osv osv osv. Jag har svårt att tänka mig ett mer faschinerande jobb faktiskt!

Men ibland blir det väldigt tomt. Ibland känns det som om kraften och "karman" runnit ur mig. Ibland grinar modlöshetens fula nuna mig rakt i ansiktet. Ibland känner jag mig så otroligt tillkorta kommen. Ibland skäms jag över att jag är älskad och har friska och glada barn. Ibland blir lidandet svårt att möta.

Det är i de stunderna som jag verkligen känner att jag lever! Jag är ingen känslokall maskin. Jag kan också överumplas av mina känslor - även om jag sedan länge lärt mig att trycka på pausknappen. Det kan till och med kännas friskt att skälla ut 8:åringen efter noter när han (för vilken gång i ordningen??) glömt sin jacka i skolan. Jag är "som alla andra"! Mitt tålamod har också en gräns. Jag är inte alltid snäll och skötsam. Jag får också känna mig liten och rädd. Och jag får faktiskt ibland känna mig riktigt riktigt duktig!

Mors!/Kicki

På bilderna ser ni mitt underbara arabsto Wossna! I sadeln sitter en stilig yngling, tävlingklädd och fin - min näst äldste son. Helgen har gått i hästens tecken både lördag och söndag. Igår var det Kindamästerskap i hoppning, och två av sönerna var med. Det är från denna tävling som bilderna är. Resultatmässigt är det inget att skryta med för Westerdahl del tyvärr, men som någon sa; att delta är halva segern. De hoppade de två lägsta klasserna. Wossna - för att sonen och hon precis har börjat komma ut tillsammans på hopptävlingar, så då räcker det med 90 cm och 1 meter för deras del. Tips - för att hans ryttare också är relativt ny för honom, och då räcker det också med 70 cm och 80 cm; alltså Lätt D och Lätt C för den insatte.

Idag har det varit finalhoppning i div. 2 hoppning ponny. Tävlingarna har gått på hemmaplan, så det är ju ganska smidigt att redan ha ponnyn på plats när man kommer ;-). Sonen var inte med i laget, men hoppade en av förklasserna som var Lätt C. På framhoppningen gick det bara så strålande! Ponnyn sög i och hoppade hääärligt med ryggverkan och bjudning. Sonen hängde med riktigt bra i svängarna - trots att han fick hoppa högre än han nog någonsin gjort på den ponnyn! Inne på banan blev dock Tips för stark och busig och drog förbi totalt tre hinder. Vilket betyder att man blir utesluten... Men de hindren de hoppade såg riktigt riktigt bra ut. Det har gått våldsamt framåt för varje hoppträning och hopptävling, så jag tror nog att det kan bli riktigt roligt till våren :-).

Nu är det sluttävlat för den här terminen! Visserligen är det Kindamästerskap i dressyr nästa helg, men jag tror nog nästan att jag avstår. Vi får väl se om sonen vill rida dressyr på Wossna, för i så fall ställer jag väl upp "som vanligt". Men jag gråter inte blod om han bestämmer sig för att inte anmäla heller...

Nya tag inför veckan som ligger framför!/Kicki

Jag kunde inte motstå att sätta in en bild på sommarens sista rosor. Fotot är taget i början av september, och rosorna började bli lite skamfilade i kanterna. Jag skulle önska att jag fick lite tid och energi över att ta nya bilder nu när hösten sprakar som allra mest! Det är bara så helt underbara färger man blir drabbad av så fort solen tittar fram. Det är så fantastiskt roligt att fotografera så det är inte sant :-). Och när jag nu dessutom börjar bli lite mer vän med Photoshop, så känner jag mig ibland nästan duktig...

Jag kommer nog så småningom plåga mina bloggläsare med lite olika redigeringsförsök vad det lider. Men, att sitta vid datorn tar tid. Mycket mer tid än vad man från början har tänkt sig. Dessutom kommer jag in i något slags vacum framför bildskärmen. Ett par timmar känns som 10 minuter - vilket inte finns plats för riktigt i mitt liv just nu :-/. Jag kan naturligtvis bestämma mig för att ägna en hel eftermiddag någon helg åt att sitta och "klicka och dra". Och det kommer jag förmodligen också att göra längre fram. Men som det är nu så finns det annat som är betydligt mer värt att lägga den dyrbara sk. fritiden på. Kanske ett vagt nyårslöfte såhär redan i oktober?

I morgon lördag och på söndag är det hästtävlingar igen... :-). DÅ hoppas jag verkligen att jag har lite läckra kort att komma med i nästa vecka. Ni får helt enkelt finna er i att det blir samma hästar och samma ungar som figurerar. Personligen bär det mig emot att publicera kort på en hemsida såhär utan att först ha pratat med personerna som kortet föreställer om de vill vara med... Det blir sista tävlingarna för året - och det känns faktiskt väldigt skönt! Det är vansinnigt roligt att få förmånen att vara ute tillsammans med sina barn på detta sättet, men allt eftersom dagarna blir kortare känns helgerna allt för värdefulla för att sätta av hela dagar för ofta.

Nya hästatag - nytt mod!/Kicki

POPPYS IRIS 3 veckor gammal och POPPYS KARDEMUMMA 1 vecka gamal

Jag har tydligen sagt det förr, men det tål att upprepas... Jag är usel på att skriva regelbundet i denna blogg :-D. Men det ÄR faktiskt så att jag jobbar så mycket nu (eller rättare sagt har lång resväg i tid) att jag helt enkelt prioriterar annat än att sitta vid datorn. Jag är glad om jag någon gång i veckan hinner kika lite på min mejl. Något som verkar vara förknippat med ett måste i dessa dagar - att kolla sin mejl alltså! Samma sak med att skicka SMS. "Alla" tar för givet att man har läst både sina mejl och SMS, och blir ganska sura om man nu inte gjort det... Jag är dock lite motvalls kärring, och skäms inte ett dugg för att jag kanske hellre myser i TV-soffan med ungarna än sitter vid datorn.

Men, bara för att jag inte "hör av mig" så står det ju inte helt still. Mina goa marsvin har hållit igång desto mer, och jag har numera tre dundersöta kullar. Två av dem består dock av bara en bebis. Iris kom först, och hon har hunnit bli fem veckor nu. Jag kommer ta lite nya kort på henne snart, och lägger väl förhoppningsvis ut dem här också då. Efter henne kom J-kullen med två tjejer; Juliette och Juline, och en kille; Julio. En tjej stannar nog hos mig, men de andra är till salu. Och så kom då ÄNTLIGEN den unge som jag väntat mest på i höst Nämligen Kardemumma! Han stannar!

Mitt marsvinshus är i det närmaste klart nu. Vi kommer bygga om lite till burarna så småningom, men nu fungerar allt i alla fall. Jag har dessutom flyttat ut mitt kontor till grisarna. Nu återstår "bara" allt hästjobb med att sortera papper och våndas över sådant man hittar som man borde gjort något åt för läääänge sedan!

Kämpa på i höstrusket!/Kicki

POPPYS JULINE

POPPYS JULIETTE 1 vecka gammal