Sockersöta små ullbollar :-)!

Jag är mycket stolt över de här små pluttarna, och då särskilt den nästan helsvarta Ulltrassla. Det har varit en liten dröm länge att få en helt svart lunkarya. Riktigt framme är jag inte då hon har vita tår, och den ena tassen är nästan helvit - men det är ändå nästan!

Poppys Urax DE white hane

 Poppys Ulltrassla black/white hona

Poppys Ulltussa white/black hona

Ni kan nog gissa att jag verkligen ser detta som en lite försenad julklapp :-)! Härliga små troll, och underbara löften inför framtien. Jag vet inte om jag är lagd åt "ödeshållet" egentligen, men det är ju lite kul kanske att tänka så ibland. På bilden har de i princip bara torkat, så det finns lite torkat blod på dem ifall ni tycker att färgerna ser lite "skumma ut".  Mamma Goldie tar så väldigt väl hand om sina små. Jag hade ju glädjen att få se hela födseln, och man måste ju säga att marsvin verkar inte ha det minsta bekymmer med att föda! Goldie passade på att äta lite hö mellan ungarnas anskomst...

Viss är lunkabebisar söta?!/Kicki W

Tja, inte sliter jag ut den här bloggsidan precis...

Det har redan gått en halv månad sedan jag senast gjorde mig den äran. Visst finns det saker att skriva om - hela tiden egentligen. Men det finns andra saker också som ibland faktiskt får ta tiden i anspråk.

Det går verkligen framåt!

Och då syftar jag på ett nästan svart ungsto som vi som bäst håller på att rida in - Welwette. Hon har följt med ut i skogen nu på flera turer, och har galopperat också. Allt går så bra så man nästan blir lite nonchalant. Men hon blir fort trött, så det gäller verkligen att inte ge sig ut på allt för långa rundor. Det mesta måte ju bli i skritt i alla fall på grund av typografin här. Går det inte uppför så går det nerför... Vi bor på rullstensåsar/kullar och det är ganska ont om plan mark. Hon är så duktig vår mörka skönhet!

Och idag fick jag en ordentlig överaskning :-)

Jag har hållit på att städa marsvinsburar lite extra noga idag. Jag har bland annat använt mig av citronsyra för att få bort urinkalk-fläckarna i lådorna, och det är makalöst vad lätt det är att få bort! Lådorna blir bokstavligt talat som nya!! Tyvärr räckte inte pulvret till alla lådor, så jag får fortsätta proceduren vid nästa burstädning. Eftersom jag har datorn i marsvinshuset så går jag lite emellan datorn och skrubbandet. När jag satt och surfade lite så hörde jag konstiga pip ifrån en av lådorna. Först undrade jag om jag fått in möss (en mötte sitt öde i vårt TV-rum för ett par dagar sedan...), men det lät lite för ynkligt för det. Det visade sig att min fina Poppys Goldie höll på som bäst att föda!! Tre fina bebisar fick hon under tiden jag stod och tittade på. Jag trodde inte det skulle komma några små förrän tidigast om 2 veckor, men jag har inte heller hållit på att klämma och känna på mamman heller, så jag har inte observerat att hon var såpass långt gången. Två flickor och en pojke blev det denna gången också. Förra kullen hon fick blev ju samma resultat. En jättefin DE white hane, en black hona med några vita tår och så en white/black hona. Den sista är ganska mycket mindre än sina syskon, men är väldigt ettrig och pigg. Den "hel"svarta stannar hos mig!!!

En bra början på det nya året :-)!/Kicki W

Jag trodde ALDRIG jag skulle medge det jag nu tänker yppa.

Jag sörjer över att inte kunna vara med när mina grabbar firar Lucia på div. ställen idag! Jag har annars genomlevt flera "gulliga" luciatåg i min dar, och säkert haft ett lite ansträngt leende för att försöka dölja hur förfärligt jag många gånger har tyckt det vara... Jag vet inte om man ens får tycka att det är "förfärligt" när barn lussar, men jag har lite svårt att se det gulliga i det hela när man nästan får gissa vad det är för sånger som de försöker ge sin publik. Fröknarna (det har alltid varit fröknar!) är inga sopraner längre precis, och lägger ner tonarterna så lågt så de ljusa barnarösterna inte klarar av det. Texten är inte så viktig heller tydligen, för det finns alltid något litet "ljushuvud" som sjunger för alla andra ändå... Och allt detta egentligen lite i onödan, då det GÅR med lite kunskap från de vuxnas sida att få barn att sjunga helt magiskt!

Det har varit lite olika sångövningar hemma senaste tiden.

Yngste sonen ska tydligen sjunga i dag i något sammanhang, och har övat på "Himlen i min famn" nu så till och med jag har lärt mig texten ;-). Den två år äldre sonen ska tydligen sjunga med sin klass flera sånger nästa vecka när skolan har julavslutning i kyrkan. Näst äldste sonen har börjat på gymnasiet på naturprogrammet med musikinriktning - och just musik har det varit kraftig slagsida åt den senaste tiden. Han har till och med gått med i skolans kör!! Och naturligtvis ska de sjunga i ett luciatåg som jag väldigt gärna skulle ha velat lyssna på... Mellangrabben går i högstadiets musikklass, och ska ha konsert för föräldrar mm i nästa vecka - och då blir det tydligen solosång av denne yngling. Det får jag åtminstone vara med på...

Men på söndag får jag trots allt möjlighet :-)!

Då är det Luciagudstjänst i vår lilla bykyrka. Nu är det lite skralt med barn i lämplig ålder för luciatåg. De som finns är antingen lite för stora och tycker att det är allt för pinsamt, eller så är de lite för små för att själva klara av det. Men det blir i alla fall en liten barnkör samt andra musikaliska inslag, och det ser jag verkligen fram emot. Visserligen kommer nog min egen familj att vara ganska rejält insyltade i just den delen, men jag tycke verklgien det ska bli roligt att få lyssna till "de små", hur det nu än må låta. Det är ju märkligt hur man kan förändras...

Åldern tar nog ut sin rätt.../Kicki W

Så var det dax igen!

För snön då alltså... Denna vinter har det vita från ovan väldigt svårt att bestämma sig hur det ska vara. Jag har verkligen inget emot snö, och jublar lite lyckligt inombords när jag ser stora flingor som sakta seglar till marken utanför mitt fönster. Det är detta hattande som jag tycker börjar bli lite väl påfrestande. Jag vill att snön ska LIGGA KVAR som lite omväxling denna gång!

Tisdag och onsdag har jag varit på "den lilla orten" igen och jobbat.

I förhållande till att ha närmare 8 mil till jobbet annars så är de 24 kilometrarna jag åker dessa dagar nästan att jämställa med semester! Det betyder dock inte att jag jobbar mindre....! Dessutom ska jag ha tjänstledigt från dessa 25% under våren för annat jobb - i den då betydligt större staden. Det betyder att jag måste se till att alla journalanteckningar verkligen är på plats innan jag lämnar över till en lite lätt förvirrad vikarie.

Ibland är det svårt att vara både-och.

Gårdagen var jag alltså relativt fullt upptagen, så det var knappt jag märkte vad som började hända ute i "spenaten". Jag satt vid min dator och skrev för brinnande livet in i det sista. Jag hade lite bråttom då jag skulle hämta yngste sonen från en aktivitet i den ort som jag räknar som min huvudort - drygt 3 mil från jobbet. När jag (något sen skall erkännas) så äntligen stängde av "dumburken" och trasslat in mig hyfsat rätt i min dunjacka, såg jag till min stora förvåning och just i det ögonblicket också förtvivlan - ATT DET SNÖAT GANSKA MYCKET! Hela vägen var snöfylld, och det var ganska mycket snö i luften så helljusen gjorde mer skada än nytta där jag försökte köra så fort som jag någonsinn vågade.

Den lille sonen undrade var modern hade tagit vägen...

Jag kom närmare 20 minuter för sent då min plan om att "susa på" fullständigt spruckit tack vare kung Bore. Dessutom hade jordens alla timmerbilar bestämt sig för att prova hur det är att köra denna lilla väg mellan orterna, och i halt väglag är det inte precis lugnare att köra om de här vidundren än det är i vanliga fall... Mången tack till vår egen klokskap att jag trots allt har en 4-hjuls driven Subaru!!! Den var liksom guld värd denna afton!! Barnet var lite ledsen och undrande, men det var trots allt inte värre än att det gick att gosa bort i TV-soffan några halkiga minuter senare.

Att man aldrig lär sig!/Kicki

Underbar film om fina arabhingstar. Musiken är kanske nååågot påträngande.. Skruva ner volymen och NJUT av bilderna!

Här rullar timmarna iväg må jag säga...

Andra advent kom, och sprang med vansinnig fart bort igen. Huset är fullständigt upp och ner nu sedan maken har fått för sig att han ska hinna slutföra ca 10 års "ständiga renoveringar" på i princip två veckor... Jag är ju inte hemma så mycket numera då jag jobbar långa dagar - så mig stör det inte så värst mycket ;-)...

Lördagen tillbringades mestadels i Linköping.

Det var i princip oplanerat, men visst "strul" gjorde att jag tyckte att det blev den enklaste lösningen. Tredje grabben börjar nämligen på gymnasiet i höst, och det var öppet hus på en av de skolor som han är intresserad av. Det blev ju naturligtvis en tur till det Stora Köpcentrat i staden också - och sådant tar som bekant viss tid i anspråk...! Jag har aldrig egentligen varit särksilt förtjust i att gå timtals och "fönstershoppa", utan brukar ledsna ganska fort och få ont i både fötter och rygg. Hittar jag inget under den första halvtimmen så blir det tråkigt...

Söndagen - vilket var igår var det lite mer action i!

Jag masade mig upp vid 9-tiden på morgonen då jag först trodde att jag skulle jobba som familjetaxi på förmiddagen, vilket visade sig vara fel. Vi måste nog jobba lite på kommunikationen i vår familj känns det som... Jag ställde mig vid strykbrädan istället, och gjorde en seriös ansträngning att ta itu med mina egna kläder. Att stryka hör liksom inte till det jag prioriterar högst om man så säger, så det blir ju en del när man väl gör en djupdykning. Efter ett par timmar så var högen något mer hanterbar. Då lagade jag lite mat till mig och min hungriga familj, och nya krafter infann sig. Jag drabbas dock ALLTID av svår paltkoma vid intag av föda sedan flera år tillbaka, så att göra något över huvud taget direkt efter maten är liksom inte ens att tänka på!

Kaffe sätter dock stopp på det totala förfallet...

En styrkande tår intagandes i horisentalt läge i en noga utvald TV-soffa är dock medicin som "biter" en smula på matthetskänslan. Jag repade ett vissa krafter och lyckades till och med byta om till ridkläder utan att svimma. Gårdagen var en dag i ett grått töcken av mulet väder, och då jag inte kom ut till hästarna förrän vid 15-tiden, så hann det bli nästan mörkt innan jag satt i en sadel på väg ut i skogen. Jag var inte ensam dock, utan hade min 15-årige son med mig, vilket alltid är mycket trevligt för en mor :-)! Jag satt på Wossna och sonen satt på Welwette. Det var den yngre av de ädla springarna som var coolast om man så säger... Wossna såg spöken och vildjur lite varstans på den skumma vägen, men hennes 3-åriga dotter gick med sänkt huvud och vilade på stegen utan att ta notis om sin trippande mor. Jag hade i ett svagt ögonblick utlovad den första galoppen med Welwette, men med tanke på att det fullblodet jag satt på ingalunda var det trygga stöd som man säger att unga hästar behöver, samt att vi knappt såg vägen framför oss på grund av mörker, så blev det "bara" trav i stället. Men vi var faktiskt ganska nöjda med det också :-)!! Vår Welwette är SÅÅÅ duktig!

Julstämning med stämsång.

Kvällen avslutades i Kisa kyrka med en julkonsert med ortens gospelkör. Det var flerstämmigt och fullsatt, och emellanåt lät det riktigt bra! Som musikutövare själv är man ganska kräsen, men jag HAR faktiskt förmåga till att njuta av glada amatörer också.

En ganska fullspeckad helg förvisso - men rolig!/Kicki