Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället... Bilden föreställer sjögräs vid en strandkant på Öland.

Jag står inför ganska stor förändring i livet känns det som. En två-årig vidarutbildning som jag har ägnat en inte obetydlig del av mitt liv åt, är snart slut. Jag har bytt jobb och landsting. Barnen håller redan på att avveckla sitt beroende av en gammal mor, och det börjar bli dags att nästan lite yrvaket betrakta framtiden. När man har varit en grabbmorsa i snart 22 år, och inrättat hela sitt liv i princip efter dessa gossars behov och öden, så kan det nästan kännas som en frihet att i stället ägna sig själv denna omsorg. Min arbetssituation har BETYDLIGT förbättrats. Jag kommer inte behöva plågas av dåligt samvete snart för något jag egentligen borde göra i utbildningen (att titta på TV kan vara så skuldbelastat..!) i stället för att "slarva bort" tiden på något "trivialt". Det är faktiskt ganska mycket som har kategoriserats som "trivialt" under dessa två år om jag ska vara ärlig! Till och med mina kära hästar...

Det är en slags frihetskänsla trots allt som nyper mig en aning i bröstet. Men - det är klart att jag inte kan slänga mig ut i en okontrollerad explosion av självuppfyllelse :-)! Men helt klart så är jag "friare" att göra mina val, eftersom det inte är lika mycket numera som prioriterar sig själv först. Det känns lite spännande att se hur jag kommer kunna ta till vara på denna "nya" möjlighet. Jag hoppas kunna finnas för mina vänner i större utsträckning. Jag hoppas att jag väljer med förstånd i lämpliga proportioner. Men, det är nog i och för sig en hyfsat smidig match för en grabbmorsa..! Ja är inte helt ovan vid att behöva prioritera. Och jag har fantastiska ungar som står på egna ben, och som har god förmåga till egna väl avvägda vägval i livet! Det är dock en märklig känsla att vara hänvisad till att stå bredvid och betrakta... Inte riktigt min stil om jag ska vara ärlig! Jag kommer INTE leva genom grabbarnas erfarenheter de gör nu! Men det kommer nog ta sin lilla tid att hitta en god balans. HELT åt sitt eget öde går ju inte att lämna dem heller ;-)...

Novembertankar/Kicki