Det är så länge sedan jag laddade upp nya bilder att jag får leta efter "vad som helst" nu ;-). Mina minneskort är dock sprängdfyllda, så jag har en hel massa timmar att se fram emot av redigering osv. Riktigt kul, men övermäktigt för tillfället... Bilden föreställer sjögräs vid en strandkant på Öland.

Jag står inför ganska stor förändring i livet känns det som. En två-årig vidarutbildning som jag har ägnat en inte obetydlig del av mitt liv åt, är snart slut. Jag har bytt jobb och landsting. Barnen håller redan på att avveckla sitt beroende av en gammal mor, och det börjar bli dags att nästan lite yrvaket betrakta framtiden. När man har varit en grabbmorsa i snart 22 år, och inrättat hela sitt liv i princip efter dessa gossars behov och öden, så kan det nästan kännas som en frihet att i stället ägna sig själv denna omsorg. Min arbetssituation har BETYDLIGT förbättrats. Jag kommer inte behöva plågas av dåligt samvete snart för något jag egentligen borde göra i utbildningen (att titta på TV kan vara så skuldbelastat..!) i stället för att "slarva bort" tiden på något "trivialt". Det är faktiskt ganska mycket som har kategoriserats som "trivialt" under dessa två år om jag ska vara ärlig! Till och med mina kära hästar...

Det är en slags frihetskänsla trots allt som nyper mig en aning i bröstet. Men - det är klart att jag inte kan slänga mig ut i en okontrollerad explosion av självuppfyllelse :-)! Men helt klart så är jag "friare" att göra mina val, eftersom det inte är lika mycket numera som prioriterar sig själv först. Det känns lite spännande att se hur jag kommer kunna ta till vara på denna "nya" möjlighet. Jag hoppas kunna finnas för mina vänner i större utsträckning. Jag hoppas att jag väljer med förstånd i lämpliga proportioner. Men, det är nog i och för sig en hyfsat smidig match för en grabbmorsa..! Ja är inte helt ovan vid att behöva prioritera. Och jag har fantastiska ungar som står på egna ben, och som har god förmåga till egna väl avvägda vägval i livet! Det är dock en märklig känsla att vara hänvisad till att stå bredvid och betrakta... Inte riktigt min stil om jag ska vara ärlig! Jag kommer INTE leva genom grabbarnas erfarenheter de gör nu! Men det kommer nog ta sin lilla tid att hitta en god balans. HELT åt sitt eget öde går ju inte att lämna dem heller ;-)...

Novembertankar/Kicki

 

rackemarie

23 november 2011 09:11

Visst kan det nästan kännas lite skrämmande (men mest spännande) att ta nya steg i livet. Känner igen mig i det där med barnen, även om det för mig är "tjejmorsa" som gäller. Mina är fortfarande inte färdiga, men snart så...

http://rackemarie.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska...

    Visst ser det skumt ut? Welwette till vänster och Wossna till höger. Dotter och mor. Mina träningskompisar      WELWETTE WOSSNA   12/3 Idag blir det en promenad på ca 1 km. 12/3 Denna dag får min gamla trostjänare nog bara s...

  Såhär såg det faktiskt ut 2010 den 28 mars hemma! Fortfarande en hel del snö, och en 5-årig Welwette. Hon är bra mycket vitare nu, två år senare..   Omstart och nystart Det var verkligen inte igår jag tog mig tid att skriva i min blogg. Jag...

  HÖST :-)!! Eller, kanske inte riktigt så utrycksfull smily... Mörkret smyger sig på i en makalös hastighet! Jag förstår inte riktigt att det faktiskt är exakt samma procedur varje år! Har alltså redan glömt 2010...   Men VILKEN höst det ha...

  Härliga tider! Underbara tider!! Eller hur var det monologen (med mååånga år på nacken..) gick. Jag gillar till och med ORDET höst! Det känns omslutande, varmande och lugnande på något märkligt sätt. Björkarna börjar allt mer likna blekta blondine...