I de mer södra delarna av vårt rike ligger en by med månghundrade år på nacken. Kyrkan är så pass gammal att den faktiskt var katolsk i flera hundra år. Med en tämligen lyckad frenesi försökte välvilliga protestanter att gnugga bort det katolska oket - bokstavligt talat. De vackra väggmålningarna som en gång måste ha lyst upp de mörka timmerväggarna kan man numera bara ana som skuggor från ett gammalt arv. Idag är det mycket lätt att sörja över våra förfäders tanklöshet, och förfäras över deras intolerans.Tanken ligger kittlande nära att inget egentligen har förändrats...

Bor man "på riktiga landet" som jag gör, så får man följa med högst påtagligt i årets tidsväxlingar. Vägar slår om blixtsnabbt till glashala skräckupplelvelser, och ett vrålande sus i trädkronorna kan vara budskapet om att mörkläggning och vattenbrist är i antågande på obestämd tid. Så har det varit under alla de 19 år jag nu har bebott denna bygd. Vår TV-apparat har visserligen några år på nacken, men den får nog ändå anses som hyfsat ny då den både är platt och imponerande i yta. Sofforna framför denna apparat har också hunnit bytas ut under årens lopp. Flera gånger faktiskt. Det blir lätt så i en familj där fem grabbar växer upp.

Jag har ett förhållande till vår TV som nog får betecknas som en slags hatkärlek. Det är så otroligt lätt att sjunka ner i soffan, slå på dumburken, och låta dess flöde skölja över mig med vad skräp det nu månde vara som erbjuds. Jag kallar det till och med avkoppling får jag erkänna. När jag var ett litet barn så fanns det inte TV-apparater i alla barnfamiljer faktiskt, men den höll på att invadera de svenska hemmen med full kraft. I min tonår så var den en lika självklar möbel som köksbordet, och den fick också sällskap av ett till en början ganska stort tillbehör - VHS.

Teknikprylar kommer, och kommer, och kommer. Är ni som jag så har de faktiskt svårt "och går", utan lämnas gärna på hög i en lämplig bod; "de fungerar ju faktiskt fortfarande". Jag har numera hunnit att lägga ganska många levnadsår bakom mig, och de flesta av mina grabbar är numera vuxna. Mobiltelefon är en fullständig självklarhet för alla som är 10 år och däröver. När strömmen går har vi numera vant oss vid att utkräva ett fullständigt självklart ansvar från någon person, som naturligtvis i sin visdom och ansvar borde ha kunnat förhindra detta.

Och så plötsligt drabbas Sverige av en aning från gammal tid. Med rynkade pannor och "tagna på sängen" inträder vi nu köpcentrum och ICA. Det är nästan så man får kolla sin iPhone för att försäkra sig om att det verkligen är 2000-talet, och inte 150 år tidigare. För där sitter de ju med sina nedslagna blickar och mumlar något som är svårt att uppfatta med den hastighet som vi passerar. Ska det verkligen behöva vara såhär - i vårt fria och rena, för att inte tala om moderna, Sverige?! Det är ju så fantastiskt obehagligt!! Och jag får faktiskt skuldkänslor....! Eller hur tror ni att det känns när lederna riktigt värker av tyngden i matkassarna när jag går ut från mataffären och möts av detta..!!? Jag som faktiskt har betalat en försvarlig mängd i skatt till vårt gemensamma välstånd under många år. Och så kommer det "sådana där" och "bara tror"... Tja, jag vet inte riktigt vad de tror egenligen. Men ett är då säkerligen säkert - de tror inte som jag!

Och så går jag och tittar i vår bykyrka från 1200-talet, och förundras över hur man kunde vara så tanklös och skrubba bort så mycket kultur, sådana ansträngningar. Bara för att "de där" inte trodde eller tänkte rätt.

Tiden står helt still.... Det är nog mest våra tekniska prylar som förändras om man ska vara ärlig....

  Härliga tider! Underbara tider!! Eller hur var det monologen (med mååånga år på nacken..) gick. Jag gillar till och med ORDET höst! Det känns omslutande, varmande och lugnande på något märkligt sätt. Björkarna börjar allt mer likna blekta blondiner runt husknuten, och gräset växer inte lika vildsint som för några veckor sedan.

Jag sitter nerhasad i vår allt för sköna TV-soffa med en laptop i mitt knä. Värmen från den lite svagt surrande maskinen känns genom fleecefilten, och bildskärmens ljus får mina ögon att bli en aning torra. Hunden ligger på golvet strax nedanför mig, och suckar ibland ganska ljudligt och menande. Efter att ha varit hundägare nu i mer än 27 år så tror jag faktiskt att jag "hör" honom säga; "Ge UPP nu matte!!! Gå UT med MIG i stället.... SNÄLLA!!!" Fast jag har faktiskt blivit lite hörselskadad med åren, så jag kanske hör fel... Skulle säkerligen annars kunna ha haft en Milan-karriär som hundpratare faktiskt..! Men, jag måste nog trots allt ge min hårige familjemedlem helt rätt. Vi BORDE faktiskt gå ut när det nu för en gång skull är ett helt makalöst vackert väder som förmodligen är sprängfyllt med syre... För TÄNK om jag missar att ta till vara denna underbara möjlighet av naturupplevelse som dagen faktiskt erbjuder mig! Tänk om jag missar något...

Jag kan ha god nytta av att fylla blodomloppet med lite nytt och fräscht syre faktiskt. Man blir inte pigg och alert av att knappra på sin lilla dator precis... Men det är en aktivitet som jag annars är "nödd och tvungen" till att göra. Under kommande dagar ska jag lämna ifrån mig diverse rapporter som förväntas vara välformulerade och i sitt syfte kristallklara. Men, jag är inte mer skyddad än "alla andra" från att vara min värsta kritiker alldeles själv! För TÄNK om jag missar något viktigt som är pinsamt självklart! Hur "ser det ut" när detta sedan ska granskas av giganterna! De kanske tror att jag faktiskt är så dum - på riktigt - som mitt arbete försöker omskriva mig som... Tänk om jag missar något...

Fast å andra sidan... Går jag ut så kommer jag förmodligen se en skymt av mina vackra hästar. De är fortfarande ute dygnet runt faktiskt då jag har bestämt mig för att det faktiskt fortfarande är någon slags "brittsommar" (host). Än har de inte klagat, men de kanske gör det idag om jag visar mig. Jag har visserligen inte varit hästägare lika länge som hundägare, men på 14 år hinner man trots allt snappa upp och lära sig ett och annat. De har helt säkert inte ett dugg emot att få komma ut de också på en tur i skogen! Men eftersom de inte är riktigt lika väldresserade som jycken, så är det inte bara att "släppa lös" när jag ändå ska gå min hundpromenad. Kanske borde ha tänkt på det när jag blev hästägare! Hur praktiskt skulle det inte vara att kunna ha med hästarna lösa i skogen och veta att de kommer som skott bara man visslar!!! Tänkte inte på det... DET har jag helt klart missat!

Något jag definitivt har missat dock är att man numera kan vara "bloggare" som yrke! Här blir det faktiskt fullkomligt pinsamt tydligt hur gammal jag faktiskt har hunnit att bli...! I min enfald så bloggar folk på sin fritid (eller stjäl arbetstid från en arbetsgivare...), och skriver lite mer som en slags dagbok fast i offentlighetens ljus. Men ack vad man kan bedra sig! Det kan vara riktigt inkomstbringande visar det sig! Sedan vet jag inte om det finns en tydlig yrkesprofil att luta sig mot när man jobbar som bloggare. Jag undrar om jag då kan kallas för "hemmafixare"? En sådan där typ som "tror hon kan bara för att hon kan stava". Lite som snickare lite nedlåtande tycker om "oss" som gör själv "bara man kan skruva i en skruv så tror folk de är snickare"... En tanke faktiskt... TÄNK om jag har missat en fantastisk karriär - och det helt framför mina egna lite torrblanka ögon!! Tja - dumstruten på!

Nä go´vänner! Nu SKA jag ut och lufta mina grå! Det märker ju vem som helst att såhär svamlig som en grabbmorsa blir som sitter för länge i en soffa, måste man ju göra något åt...!

/Kicki

Jag gillar verkligen hösten!

Färgerna, den klara luften, mellantinget mellan duggregn och dimma, dofterna, naturens vinterförberedelser, det härliga skafferiet i skogen, den starka känslan av att "boa", lugnet som infinner sig efter sommarens alla "måsten". Jag kan nog hålla på i evigheter med att rada upp härliga upplevelser som jag förknippar starkt med hösten. Till och med att temperaturen kryper allt längre ner på termometern kan jag tycka är lite trevligt. MEN! Jag FASAR för att vi snart går över till vintertid... Mörkret har jag mycket svårt att fördra. Om vintern tycker jag egentligen inte...!

Perfekt läge..!

Jag bor egentligen helt "höstperfekt"! På sitt sätt är det som hämtat ur en månadstidskrift som gärna plockar fram lockande miljöer där avstressade lyckade människor glatt visar upp sina egenhändigt renoverade idyller. Förutsättningarna vad gäller miljö och byggnader finns, men sedan kanske inte det är så mycket mer som passar in på just vår situation... Vi bor i ett ständigt renoveringsobjekt, och jag har faktiskt gett upp drömmen om att det kommer bli FÄRDIGT. Men, vi har härliga kakelugnar i de flesta av rummen och de kommer verkligen väl till pass denna årstid! En sprakande brasa med en kopp the och en trevlig tidning för ögonen är inte helt fel! Tar jag bara på mig lämpliga kläder så har jag alla möjligheter att få uppleva storskogens härliga mystik från hästryggen och kan leva länge på den svårslagna känslan jag uppfylls av efter ett sådant äventyr. Det gäller att se det man har i stället för att knorra över det man saknar!

Men jag gillar inte mörkret...!!/Kicki W

 Underbara blåsippor - åter igen! De är väl nästan överblommade nu...

Jag vill bara önska alla en underbar helg i sommarvärmen!!!/Kicki

 Ljuvliga blåsippor i motljus! De rara blommorna är alltid lika välkomna varje vår. Det är nog få blommor som sprider en sådan känsla i kroppen faktiskt.

...gjort

Vissa helger bara är. Helgen som passerat har varit en sådan. Inte en enda liten ynka aktivitet har varit inbokad för min personliga del, utan jag har kunnat hasa omkring precis som det behagat mig. Underbart med andra ord! Och dessutom har solen varit på gott humör hela helgen mer eller mindre. Visserligen med iskristaller i strålarna, men ändå!

Gjort?

Vad hittar en lagom rund kvinna i tidig medelålder på då? Tja, inte passar jag så värst bra in i bilden på kvinnan som flänger som ett irrbloss från det ena till det andra, "och omöjligt kan sitta still". En hel del "sitta still" har det faktiskt blivit för min del - och det är nog till och med nödvändigt ibland. Visserligen har jag ägnat mig åt den ständigt återkommande sysslan varje helg, med att skura marsvinsburar - men det liksom inte räknas. Inte heller räknas att jag sköter hästarna; släpper ut, mockar, ger hö i hagen, fyller på vatten, tar in hästar mm mm. Det är ju lika naturligt som att äta frukost för mig...

Gjort!

Men! Jag har ägnat en hel del tid åt ungarna :-)!! Bland annat så lärde jag yngste sonen lite enkla pianoklinklåtar (kommer i all hast inte på vad de heter, men i princip "alla" kan dem - eller har hört dem!). Han blev så inspirerad så jag fick plocka fram en nybörjarbok i piano, som han bara SLUKADE! Jag har ägnat ganska många stunder åt samtal med både söner och flickvänner. Inte några djupa och "utredande" samtal, utan bara lite allmänt småsnack - som är så härligt! Jag har suttit vid pianot med ytterligare en person, nämligen ene sonens flickvän och hjälpt henne att förstå hur ackord och tonarter fungerar. Härligt att se när polletten ramlade ner! Det är väl såhär helger alltid ska vara - eller?

Ganskas nöjd faktiskt :-)/Kicki

Poppys Fabulous och Poppys Fairytale, båda DE white

Vitt eller vått...

Jag går och väntar på att kunna fotografera vårens ankomst. Det dröjer verkar det som. I helgen har vi faktiskt haft ordentlig vårkänning, men det var bara en "teaser". Idag är Bore tillbaka med hela sitt hov! Och jag som går och väntar på att snön ska försvinna från skogsvägarna så jag vågar mig ut... Jag VILL bara inte leverera en vinterbild då jag förtvivlat försöker mana fram varmare väder. Det får bli vita marsvin i stället :-). Annars har jag haft en annan kontakt med H2O denna helg. Vi har varit på kryssning!!

AHIS

Den gågna lördagen var det visst ett underbart väder hemma hos oss! En liten doft av denna goda krydda hann vi dock få innan vi packade in oss och åkte iväg. Maken och jag begav oss först till Kisa station och tog tåget till Linköping. Efter att ha ätit en bit mat satte vi oss på en buss som tog oss till Värtahamnen i Stockholm. Det var totalt KAOS när vi kom fram till parkeringarna framför terminalen, och vi fick helt enkelt hoppa av "mitt i gatan" då det var omöjligt för busschauffören att ens komma i närheten av sin parkeringsplats. Det blev en ganska lång och oplanerad väntan på Silja Lines terminal innan vi äntligen fick komma ombord på Galaxy. Kärlekssemester? Plötsligt väldigt gott om pengar? En hastigt påkommen längtan till havet? Nej - årsmöte :-)... Arabhästen i sporten hade samlat skarorna för att besluta om vilka som ska föra föreningen vidare i 2009.

Är man så gammal som man känner sig?

För er som inte vet om det så är Galaxy en riktig partyskuta! Ganska länge gick jag dessutom och inbillade mig att jag skulle få fina möjligheter till att praktisera lite bugg... Det är några år sedan nu som maken och jag gick en välbehövlig kurs, och det är ju inte allt för ofta som vi får möjlighet till att briljera a´la let´s dance... Men efter ett tag så insåg jag att jag nog inte var målgruppen riktigt. Om man nu inte kunde sälla sig till kategorin "kåta singlar" som de hysteriskt skrikande "partyledarna" på schenen vrålade. Jag kände mig väl vare sig kåt eller singel faktiskt, och började fundera på var nivån på denna partybåt egentligen befann sig. EMD levererade vad de studsande 25-åringarna ville ha (en del var BANNE mig inte en dag äldre än 15!!), och likaså gjorde Velvet. Maken och jag drog oss undan till ett ganska öde hörn i stället och tog tillfället i akt att prata både länge och väl... Är det jag som börjar bli gammal eller är det ungdomarna som är mer än lovligt barnsliga... ;-)?

AHIS hade dock ordnat med trerätters middag, vilken uppskattades storligen av mig och maken! Mycket gott!! Roligt var det också att träffa en hel del folk man annars bara ser en liten skymt av på Sportcupen, men hann i alla fall inte prata med alla jag hade tänkt mig (Catrine - vi tar igen det i sommar!!). Jag fick åter förtroendet att sitta i styrelsen, och därmed en hel hög med problem i knät att lösa - mestadels bara roliga. Och framför allt - det VAR väldigt trevligt att få åka på kryssning över en helg såhär :-). Tack och lov är man ju tillräckligt gammal att kunna roa sig själv på annat sätt när man upptäcker att man vuxit ifrån EMD....

Tjohooo!/Kicki

Wossna ox, Welwette ox och Tips med mina söner i sadlarna på väg ut i skogen. Backen är faktiskt ganska BRANT, vilket syns lite dåligt på kortet..

Smidigt eller bara dumt?

Jag har nu ägnat mit marsvinsbitna finger två arbetsdagar. Visserligen inte koncentrerade dagar, men helt klart uppsplittrade. Naturligtvis så räckte det inte med att få en stelkrampspruta. Tisdagar jobbar jag (som väl är?) på en vårdcentral, och där "skrek" alla läkare i kör i personalrummet; "Du måste ha antibiotika!" Min finger/hand började nämligen att öka i storlek och ändra färg... Dagen masade sig fram på det sätt det brukar på denna vårdcentral. Jag blir nämligen ständigt avbruten i mitt arbete av att någon kollega/läkare tittar in för att diskutera "lite snabbt" någon patient som har lite strul med Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen eller Socialkontoret. Jag är nämligen resurssamordnare här och inte kurator. Däremellan så försökte vi få till att någon skulle titta på mitt finger "lite emellan"... Om någon nu tror att läkare på vårdcentraler bara sitter och fikar, så kan denna myt härmed avlivas! De har fullt upp hela tiden, fast de inte riktigt själva tycker det. "Vi tar det lite emellan här", var beskedet hela dagen. Det blev "lite emellan" ganska sent, och när ett recept på Amimox väl var ivägskickat, så tyckte vederbörande läkare att jag nog skulle fortsätta "lite emellan" till en distriktsköterska. Såret behövdes nämligen rengöras ytterligare. Jag kanske skulle ha varit sjukskriven en dag för att se om mitt finger...

Att jaga ett piller...

När arbetsdagen så var till ända, så skulle jag bara kila in till apoteket för att få ut min antibiotika. Apotekaren satt och klickade mellan olika sidor på sin dator både länge och väl. "Njaa, drog hon på det, vi har inte den styrkan hemma". Den var alltså slut. Först försökte hon på olika vis hjälpa mig genom att leta efter liknande preparat, vilka visade sig vara slut de också. Jag skulle ha 28 tabletter med 750 mg till en kostnad av 104,-. Det fanns dock samma styrka med bara 15 tabletter (har jag för mig) som kostade 137,-... Det hela slutade med att hon bokade upp det jag hade recept för på ett helt annat apotek i Den Stora Staden Linköping. Det var preciiiis att jag hann med en senare buss än den jag brukar åka hem med. Att ett litet marsvinsbett kan orsaka SÅ MYCKET TID och krångel.... Djurbett ska man dock aldrig negligera har jag fått klart för mig! Och då tänker jag naturligtvis på alla de gånger som jag fått ett nafs mm och INTE gjort något åt det - har jag bara haft tur då?

Skomakarns barn...

Jag vet inte om det är för att man jobbar inom landstinget som jag är så här, eller om jag alltid har en förmåga att förminska risker när det gäller mig själv. Nu när jag tittar på den i och för sig ganska ömmande knogen, så tycker jag ju att det har varit mycket väsen för ganska lite. Men bakterier är ju inte så stora de heller... Och förrästen så kom jag alldeles nyss på att jag glömde att ta med mig en tablett i morse att ta vid lunchtid... Det här kommer inte att bli lätt.... Det vill TILL att Grålle lämnar extra ordinärt fina ungar!!!

Sjuk? Jag?? Nehehee.../Kicki

LUNDECOCK´S MOONSHINE alias "Affe" vår underbara shetland sheepdog

Inte vill jag svika mina "fans"...

Under helgen som snart har passerat så har jag bland annat bevistat en marsvinsutställning. Från början var meningen att jag skulle vara en av alla de förväntansfulla som suktar hårt efter ett cert. Men ödet ville lite annorlunda. Det är hur som helst väldigt roligt att träffa andra lika märkliga vuxna som jag - som gillra dessa små gnagare HÅRT! Visst har jag mötts av lite lyftade ögonbryn där det klart och tydligt går att tolka in "har inte du vuxit ifrån det där med marsvin ÄN?" Marsvin finns det tydligen ett "bäst före ålder" epitet på :-). Nu har jag dock kommit upp i den sköna ålder där man faktiskt inser att man är tillräckligt gammal för att bestämma själv! Hur som haver så träffar man andra lika trygga och självmedvetna typer på en sådan här tillställning, och sådant är ju alltid uppfriskande. Särskilt när jag dessutom blir mer eller mindre UPPMANAD att börja blogga igen. Jag får väl ta några djupa andetag och försöka ge det en chans till då...

Mina kära trasselbollar..

Jag tycker ärligt talat vansinnigt mycket om djuret marsvin. De är hemskt personliga och mysiga, och dessutom löjligt lättskötta. Visserligen har jag valt en något mer tidskrävande ras eftersom det är en hel del lång päls på dem, men ni vet - tjejer och hår...! Det är högst tillfredställande att få borsta ett litet marsvin :-)!!! Men det kanske måste upplevas för att förstås. I somras var jag på vippen att kasta in handuken för gott när det gäller marsvin. Den minnesgode kommer kanske ihåg att nästan alla mina härliga små vänner dog. Men jag har skakat igång igen, och sedan årsskiftet så har det fötts hela fyra ljuvliga marsvinskullar hos mig :-). Bilder kommer...

Och så de kära varelserna med järnskor..

Jag menar naturligtvis hästarna :-). Mitt vackra sto Wossna har inte tyckt om vintern detta år. Hon har inte haft något emot kylan, och snön säger hon inget om heller. Det är när det plötsligt blir mildväder, men bara så pass korta dagar att det ENBART hinner bli IS i stället för snö överallt... Så har det varit hos oss flera gånger nu! För tillfället är det helt hopplöst! Maken har tappert gått ut och SANDAT I HAGEN.. Hur sjukt är inte det då? Mitt kära arabsto har tydligt visat att hennes kotleder inte gillar när det mer liknar det kraterfyllda landskapet på månen i sin hage. Jag har valt att inte rida henne alls, men än en liten skrittrunda då och då. Dottern verkar dock inte ha haft lika stora bekymmer, men varför utmana ödet i onödan. Vi ska inte satsa på något 4-års championat precis, utan vi inväntar helt enkelt att våren kommer och gör sitt!

Ta hand om er!/Kicki