En strålande dag idag! Sol från en klarblå himmel och fruset i backen. Med andra ord, precis som det ska vara i februari! Nästa vecka har mina barn sportlov, men att kunna åka skidor denna vinter ser inte ut till att gå. Två av grabbarna är rejält irriterade över detta eftersom de fick nya slalomskidor i julklapp...! Dessutom inhandlades dessa vid förra årets vinterrea - se GISSA hur länge de har väntat på att få pröva dem!!

På väg till jobbet idag så gjorde jag en mycket glad upptäckt. Jag åker ju som sagt tåg som tar en timme ungefär. Från hemmastationen åker tåget 6.30, och då var det fortfarande mörkt. Viss skiftning kunde dock anas i horisonten, men inte mer. Jag slocknar vanligtvis som en klubbad säl efter en stund - så ock denna morgon. Men när jag vaknade till under det att tåget rullade in på stationen i Linköping SÅ VAR DET LJUSAN DAG!! Det är alltså över en vecka sedan jag åkte tåg, och sist så var det bara antydan till gryning när jag klev av tåget. Men idag var det alltså full sol :-).

Jag har fått en utmaning från en "internetvän" i marsvinsvärlden. Många känner henne under namnet "Merlin" då hennes hemsida heter så. En för övrigt otroligt intressant hemsida fullspäckad med nyttig info om marsvin;  http://www.maxat.org/merlin/ besök den gärna! Hur som haver så har hon i alla fall bett mig att besvara några frågor som om ett av mina marsvin skulle svara. Det är ju här det blir lite tricky... Marsvinet jag har valt har jag nämligen inte lagt upp någon bild på i denna blogg - så därför blir bilden på "Poppys Cayenne" istället eftersom just den bilden visar tydligt den karaktär som den marsvinsrasen har som jag fullständigt fallit för - LUNKARYA!

CONFETTI´S MASKOTs svar på "Merlins" frågor:

1. VAD ÅT DU SENAST?

Senast? Jag äter hela tiden!

2. VAD ÄR LÄSKIGAST - KLIPPA KLOR ELLER ÖRONRENSNING?

Avgjort öronen!

3. VILKEN FRISYR HAR DU JUST NU?

Nu blir jag lite generad... På sista tiden har jag fått ägna mig åt kärlek :-). De söta flickorna jag fått förmånen att bo tillsammans med är verkligen mysiga på alla sätt. Speciellt mysigt tycks de tycka att knapra på min päls... Egentligen har jag en riktigt fin päls enligt min matte. Nu ser jag kanske mer ut som en krinolin... Kort päls fram och lång böljande bak.

4. VILKET ÄR DITT FAVORITLJUD?

LÄTT fråga! Prasslet av höpåsen!

5. VAD GÖR DU NÄR DU BLIR HUNGRIG?

Jag gör väl vad alla marsvin med viss självaktning gör - jag SKRIIIKER!

6. VAD ÄR DET LÄSKIGASTE DU VET?

Jag tycker verkligen inte om när någon närmar sig mig snabbt uppifrån! Då blir jag väldigt rädd. Skarpa ljud är också mycket obehagligt... - du sitter jag och kurrar upprört.

7. VAD FÖREDRAR DU - MOROT ELLER BROCCOLI?

Det var också en mycket lätt fråga :-). BROCCOLI utan tvekan! Men morot är gott det också.

8. VILKEN TYP ÄR DU - ATLET ELLER SOFFPOTATIS?

Ehh, kan du upprepa frågan en gång till... Vad har man fått fyra ben för om man inte ska använda dem?

9. VAD HETER DINA BURKOMPISAR?

Jag har två otroligt söta flickor i min låda. Den ena är en svart skönhet med väldigt tjock och böljande päls. Hon är verkligen snäll och tar saker med ganska stort lugn. Klackebo´s Cecilia heter hon, och vi kommer väldigt bra överens. Den andra är Mosaique´s Partypinglan och hennes uppfödare visste sannerligen att ge henne ett passande namn! Jösses vad hon far och hoppar!! Men snygga mustascher har hon!

10. VAD ÄR DET BÄSTA MED DIN MATTE?

Att hon är så lugn och bestämd. Man behöver aldrig gissa vad det är hon vill att man ska göra. Men när hon plockar fram kameran - du suckar jag DJUUUPT. Usch vad hon är petig då!

En stor fördel med att vara uppfödare är alla nya kontakter man får med härliga människor! En gång i livet var jag hunduppfödare, och har faktiskt viss kontakt med några av mina valpköpare fortfarande - det är 10 år sedan jag senast hade några valpar... Nu för tiden är det marsvin som gäller :-). Dessa helt oemotståndliga lurvbollarna har också skapat nya kontakter för mig. Jag blir så glad när jag får ett litet livstecken från någon av dem, och särskilt uppmuntrad när det dessutom följer med ett kort! Förra veckan fick jag ett mejl med dessa kort som föreställer

"POPPYS" CURRY

Visst är han helt vansinnigt söt i sin lugg och uppsyn!? Det är sådant som verkligen lyser upp uppfödartillvaron, som annars kan kantas av ett och annat moln... För tillfället har jag hela sex honor som sitter med herrar i sina lådor. Så nya hopp lär pluppa ut i slutet av februari som tidigast.

Tack snälla Elin för de fina korten! Och tack för att jag fick din tillåtelse att lägga ut dem på min blogg! Roligt med lite kort som inte bara är tagna av mig för en gång skull :-).

Stollt uppfödare/Kicki

Här kommer så äntligen ett kort på underverken! Det bidde två flickor och en pojke; Othello, Othilia och Olivia. Fler bilder på hemsidan så småningom...

Här hemma är det annars mörkt just nu. Svärmor har blivit allvarligt sjuk och kommer troligtvis inte klara sig veckan ut. Mannen har vakat hos henne sedan i lördags, och barnen vet nog egentligen vare sig ut eller in. Själv bara existerar jag känns det som.

Vi hörs en annan gång.../Kicki

Kort på de nya små söta bebisarna dröjer som sagt något. Jag slänger in en bild jag tog på sensommaren i stället på vår fina ölandstokhäck. Jag är tokig i Öland, så en dylik häck är ju passande i min trädgård. Maggies små skruttar är bara sååå fantastiskt söta! Jag förstår inte riktigt hur det är fatt med mig egentligen... Detta är den 15:e kullen jag har fått förmånen att vara med om, BARA I ÅR!! Och ändå så tycker jag att det är lika fantastiskt varje gång. Det är något speciellt med nyfödda marsvinsungars uppsyn, de pigga ögonen, de lite spretiga öronen, de lååånga benen som får dem att mer se ut som kaniner. Upp till att de är drygt en vecka så håller syskonen ihop tätt tätt. Om en råkar bli lite på efterkälken så ser den genast väldigt vilsen ut och försöker förbrilt hitta syskonen igen. Marsvin är fantastiskt vänliga djur dessutom. Andra vuxna i samma låda som bebisarna bor i, deltar gärna i pysslet med de små. Honorna delar frikostigt med sig av sina tuttar till den unge som för tillfället behöver - oavsett vems ungen egentligen är. Men mysigast är nog ändå att lyssna till LJUDEN. Mor kuttrar på ett alldeles speciellt sätt med sina små i början. Det låter så gott och mysigt. Det ser dessutom ut som om marsvinshonor har ganska lätt att föda fram och ta hand om sina små. Man får betänka att ungarna är ganska stora i förhållande till sin mamma, och att de vanligtvis är flera stycken. Hon har dessutom gått dräktig i 10 veckor - en dryg vecka mer än hundar gör - och har på så sätt varit rejält påverkad fysiskt en lång tid. Och ändå så nästan märks det inte när de föder. När alla väl är ute så kilar mamman omkring "som vanligt" och äter och upptäcker världen. Fantastiskt!

Tjaa - riktigt så "bra" som jag trodde igår att det var, skulle det visa sig att det naturligtvis inte var... Jag får väl skylla på att jag faktiskt inte hade glasögonen på mig när det begav sig. Man kan kanske lätt få intrycket av att jag har något emot pojkar. Inget kan vara mer fel ;-). Vad vore världen utan karlar?? Sååå mycket tråkigare om du frågar mig! Jag har högst personligen dessutom sett till att berika jorden med ytterligare fem av hankön från människosläktet. Men i marsvinsuppfödaresammanhang så har det ändå en viss betydelse. Det är många som är intresserade av lunkaryor, men då har de oftast tänkt sig att själva ta kullar framöver. Det är lite svårt att "ta kullar" på hanar - till detta behövs honor! På något märkligt sätt är naturen skickad så att det föds fler hanar än honor. Och det är honor det är oslagbart mest efterfrågan på. Det är en ekvation som inte går ihop. Det visade sig igår vid lite mer nogrann studie att Maggie fått två flickor och en pojke... Men den lilla trion är så oslagbart söt, så jag får väl hoppas att någon faller pladask för lillkillen. En av tjejerna stannar hos mig och den andra kommer bli till salu. Vilken som stannar tänker jag inte fundera så mycket på just nu!

Som alltid finns det ju lite smolk. De tre är friska och krya och krulliga. Vad strävhet beträffar så är det något som jag tycker är väldigt svårt att avgöra på nykläckta grisar! Något man dock KAN ganska säkert säga är hur öron och ögon ser ut. Ögonen är normalstora. Jag önskar ju ögon att fullständigt drunkna i, men i dessa håller jag mig flytande. Öronen är däremot ett litet annat kapitel. En av honan har mycket tydligt öronveck, men örat är "bara" vikt och inte dessutom "rullat". Det verkar som om hanen kan ha en antydan till något liknande. Den tredje i sammanhanget ver jag inte om hon egentligen är förskonad från veck hon heller. Glasögonen var väl lite smutsiga kanske... Men veck hit eller dit - de är pigga och har mycket vackra färger!

Slut för idag!/Kicki