Efter att ha blivit en av alla som är med i Facebook, och letar gamla vänner, så måste jag ju delge er detta!!

Om inte detta får era ögon att bli lite fuktigare så vet jag inte vad som krävs. Glädjen går hur som haver inte att ta miste på.

Kram på er!/Kicki

När det ligger flera centimeters snö i trädgården så kan det behövas något att värma sig med! Här kommer ett litet bidrag från mig ;-). Jag har visserligen blivit ganska inspirerad efter att tittat på Narnias blogg (se listan här bredvid), men hittade något jag tyckte var ännu bättre. En liten tös med stor röst - håll utkik efter henne framöver!!

Kicki - som funderar på att lägga av att sjunga efter detta.... ;-)

Alltså, YouTube är bara livsfarligt!! Skulle in och kika på något och hamnar på lite andra saker också... Här kan man ju sitta hela dagen om man nu inte har så mycket annat att göra.

I helgen ska jag åter jobba som lite frilandsreporter. Jag fick mig en liten "tankeställare" efter att ha tittat på detta klipp. Det gäller nog att se upp med vilka reportage man faktiskt ger sig ut på :-)!! I synnerhet om man eldar i bakgrunden....

Jag får inte riktigt YouTube att fungera, så jag lägger in en länk också..

YouTube-klipp

Trevlig helg!/Kicki

Fullärd? - Nix!

Jag har under sommaren varit en ganska flitig "journalist" i lokaltidningen. Det innebär bland annat att jag åker ut och får se miljöer och människor som jag förmodligen inte skulle ha sett/träffat annars. Märkligt det är egentligen... Det är ju inte svårare att ge sig iväg "civilt", men det blir liksom inte av. Det bästa av allt är ju att jag alltid har kameran med mig! OCH jag lär mig en massa nya saker som jag förmodligen inte skulle kommit i kontakt med annars. Vet ni tex att ängen är åkerns moder? Återkommer någon gång med vad det betyder ;-)

Hamlade askar

Idag vill jag bjuda på en bild från en äng i bygden. Den är lite speciell, då det är en sk. skyddad biotop. Det är inte riktigt samma status som en natur reservat, men ändå markerat att det är värt att spara för eftervärlden. På denna äng växer det ask i mängd. Under flera hundra år har människor tagit tillvara på lövet från träden genom att helt sonika såga av grenarna helt och hållet. Det kallas att hamla. Man tror att vissa av askarna på ängen kan vara över 400 år gamla... Läckra bilder bjuder de på hur som helst.

Återkommer!/Kicki

Inte  för att jag är ute på "marknaden" och söker...

Men det kan ju vara andra som behöver lite uppdatering på vad som kännetecknar en MAN... 

Jaha, så var den extraledigheten redan till ända... Det blev en kall upplevelse vilket inte riktigt känns rätt. Härifrån är det många som åkt på skidsemester, och vanligtvis väljer man påsklovet för att det är varmare än sportlovet... LURADE!! I Nikalukta i helgen (om det nu stavas så! - Kebnekajse är det hur som haver...) var det kallare än -40!! Liiiite varmare var det allt i Östergötland, men vi hade i alla fall -15 flera nätter. Det brukar vara januari som svalkar oss på detta sätt annars, men i år var det väl knappt köldgrader då vill jag minnas. Vågar man hoppas på att detta är ett tecken på att vi inte får en fullt lika regnig och ruggig sommar som den som var i fjol? Jag vill ju gärna se saker från den ljusaste sidan.... Bilden på de frusna krokusarna är över en vecka gammal, när jag trodde att den fösta snön bara var skrämselhicka...

Äldste sonen är iväg idag och kör halkbana. Egentligen skulle jag vilja göra det jag också! Jag skulle vilja pressa vår 4-hjulsdrivna Subaru för allt den håller för att se hur den beter sig när det "släpper". I min gröna ungdom lekte jag våldsamt med bilar när jag nyss fått körkortet. Såhär efteråt kan jag ju verkligen undra varför jag aldrig krockade med en traktor, eller ens en katt ute på de små grusvägarna där jag for fram. Jag vet inte om änglarna bryr sig om sådana idioter, men jag klarade mig i alla fall helskinnad ifrån ungdomen. Problemet var bara att "på den tiden" fanns det nästan bara bakhjulsdrivna bilar för oss heta ungdomar att köra. Det var väl i princip bara SAAB som var så tråkiga och hade framhjulsdrift. Så - jag har fortfarande inpräntat i min ryggmärg hur jag gör när jag häver en sladd med en bakhjulsdriven bil. Liiiite hum om hur jag bör bära mig åt med en framhjulsdriven har jag - men en 4-hjulsdriven??? Absolut att man behöver ut och "leka" för att vara tryggare sedan när det verkligen gäller. Det är inte många bilar som är bakhjulsdrivna idag.... Jo - vår Toyota Previa är det! Dessutom är den extremt lätt i baken, så det behövs bara lite tung högerfot i en uppförsbacke när det är halt, och bakkärran kommer glidande :-). Men som sagt - det är ju nästan bara kul ;-). Mannen är dock lite mer ansvarskännande än vad jag är, så han brukar preparera Previan med några välplacerade havresäckar i bagaget.

Razzmuzz mår fortfarande fint! Jag har inte sett honom dia själv än, men så sitter jag ju inte och hänger över burkanten hela tiden heller. Han sitter tillsammans med sin mamma i alla fall, så hon har ju inte fullständigt fått spunk och kört iväg honom. Det är faktiskt första honan som krånglar såhär för mig. Jag tycker annars att lunkahonorna är väldigt duktiga på att ta hand om sina små. Om inte "Mimmi" sköter sig, så får nog Mumlan rycka in. Hennes bebisar är fyra veckor nu, men hon har glatt tagit hand om andra honors ungar tidigare när hon huserat med andra mammor.

Jag längtar våldsamt efter att snön ska försvinna nu! Till helgen är det tydligen sommartid - och DÅ! Då börjar en ny epok i mitt 43-åriga liv. Då ska nämligen mina två treåriga flickor på fyra långa ben ridas in hade jag tänkt. Tanken är att börja lite smått med promenader i träns och senare sadel. Men just nu är det för mycket snö i skogen och på skogsvägarna, så jag skulle faktiskt inte orka det.... Det är lite otäckt med isen också, och då båda tjejerna fortfarande är barfota, så kan det bli lite väl spännande... Jag vill ju inte att de ska bli skrämda såhär i början av deras utbildning. Vad gäller Roxette - welshponnyn - så tror jag förvisso att även om skogstrollet skulle stå mitt på vägen så skulle hon ta det med ro. Hon är verkligen cool, men har temperament. Det gäller att få denna vilja med sig och inte mot sig. Hon är dock såpass nyfiken att jag inte tror det blir några större problem. Risken är väl snarare att hon blir uttråkad! Annat är det med Welwette - arabtjejen. Hon är precis som sin mamma; gör som hon blir tillsagd, men är väldigt försiktig. Hon är en ganska livlig dam dessutom, så där gäller det verkligen att inte trigga igång löphästen i henne! Om hästar kan vara blyga så är Welwette blyg! Hon kommer gärna fram - nästan, och kollar läget. Men hon tycker att det blir för närgånget om främmande kommer fram till henne. I grimma står hon som ett ljus, men utan så flyttar hon alltid undan sig precis så mycket som krävs för att man inte ska nå henne. Hon är också väldigt nyfiken, och jag hoppas att jag kan utnyttja det. Hur som helst så ser jag våldsamt fram emot att så småningom få sätta mig i sadeln på Welwette och rida ut i skogen!

Jag blir nog inte sysslolös denna vår - heller!/Kicki

Med allt vitt runt omkring mig så ryckte jag åt mig kameran och ramlade ut. Här skall fotas! Sådana underbara dagar som det är idag har jag inte varit allt för bortskämd med denna "vinter". Kortet föreställer den vy jag ser när jag går ner till vårt stall. Det är vår bykyrka som bygdes någon gång på 1200-talet, och har alltså varit med om en hel del historiska vindar. Tänka sig att den bygdes nästan 250 år innan Gustav Vasa börade härja i bygden...! Det påstås att självaste Nils Dacke använde kyrkan som något slags skydd till sina hästar. Man har tex hittat hästskor under golvet vid någon av renoveringarna som skulle kunna ge en viss sanningshalt åt legenden. Det är åtskilliga gånger jag lockats av tanken att skriva någon slags historisk roman där vår kyrka får bli centrum. Självaste Birger Jarl skulle kanske kunna ha gjort en visit!

Idag är jag glad!/Kicki

Hur är man när man är normal? Är man "som alla andra" eller kör man verkligen med "egen stil"? Har man villa-volvo-vovve, eller ska man gå mot strömmen? Hur mycket styrs egentligen våra liv av andra, politiska beslut, hälsa, utbildning, socialt tryck osv. Jag tycker nog att jag är högst normal egentligen, utifrån mina egna referensramar. Men den bilden faller lika fort som en gråsten från klippkanten när man utsätts för den obligatoriska utfrågningen när man träffar nya människor. Jag inser snabbt att jag kan lätt hamna i kategorin "ufo" bara genom att jag har "för många" barn. HUR kan man nu skaffa FEM barn, och dessutom med samme man? Tre på sin höjd kan ses som "lagom och normalt"... Men om jag nu är udda på det sättet så blir det genast svårt med nästa kategori. Jag jobbar dessutom heltid... Men, men... när man nu vill ha en halv skolklass till barnaskara ska man ju helst bo på landet i ett hus "som tål lite tag", med andra ord; som redan är i stort behov av nya tapeter, ny färg, fräscha golv mm. Det är ju kanske lite mer "normalt". Joo, jag bor på landet, men inte för barnens skull! Utan för att det är mer praktiskt att ha hästar på landet än inne i ett sammhälle/sta´n. Där har man då ytterligare en sådan här ögonbrynshöjare. Alla djur! Nja, en liten katt/hund på sin höjd i det välordnade hemmet, men hundar, katter, marsvin, hästar och för en tid sedan lite höns dessutom.

Men allt detta bleknar ihop fullständigt efter att jag läste Aftonbladet igår! Snacka om att helt vara utanför ramarna! Jag fick inte så pass mycket lugn och ro att jag hann ögna igenom artikeln helt och hållet, men tror nog att jag fattade galoppen ändå. På framsidan av tidningen fanns bilden av två män, far och son. Den äldre med för mig ack så välkända drag (har som sagt jobbat inom socialtjänsten ett bra tag...). Härjad och sliten, och klart en person som av olika anledningar befinner sig i utkanten av vad som anses som normalt. Bredvis står sonen. Ett lysande exempel på maskrosbarn! It-miljonär till på köpet! Kontrasten var så slående så till och med jag lockades till tidningsköp ;-). Det var nog några år sedan jag sist lockades göra ett liknande köp, så ni får förstå att det kändes nästan lite som en hedersstund. I jämförelsen med dessa båda herrar är jag så mycket "Svensson" man kan bli! Tänk att allt är relativt ändå... Känns det mer accepterat med en ung kille som väljer att satsa järnet på att bli rik som ett troll, mot att en mogen man väljer fattigdom - trots att han skulle kunna få det "bättre"?? Mycket spännande tanke. Vem är det egentligen "synd om"..? Eller är det kanske också en relativ tanke... I förhållande till - det som är normalt?

Inte så "udda" trots allt../Kicki