Så var det dax igen!

För snön då alltså... Denna vinter har det vita från ovan väldigt svårt att bestämma sig hur det ska vara. Jag har verkligen inget emot snö, och jublar lite lyckligt inombords när jag ser stora flingor som sakta seglar till marken utanför mitt fönster. Det är detta hattande som jag tycker börjar bli lite väl påfrestande. Jag vill att snön ska LIGGA KVAR som lite omväxling denna gång!

Tisdag och onsdag har jag varit på "den lilla orten" igen och jobbat.

I förhållande till att ha närmare 8 mil till jobbet annars så är de 24 kilometrarna jag åker dessa dagar nästan att jämställa med semester! Det betyder dock inte att jag jobbar mindre....! Dessutom ska jag ha tjänstledigt från dessa 25% under våren för annat jobb - i den då betydligt större staden. Det betyder att jag måste se till att alla journalanteckningar verkligen är på plats innan jag lämnar över till en lite lätt förvirrad vikarie.

Ibland är det svårt att vara både-och.

Gårdagen var jag alltså relativt fullt upptagen, så det var knappt jag märkte vad som började hända ute i "spenaten". Jag satt vid min dator och skrev för brinnande livet in i det sista. Jag hade lite bråttom då jag skulle hämta yngste sonen från en aktivitet i den ort som jag räknar som min huvudort - drygt 3 mil från jobbet. När jag (något sen skall erkännas) så äntligen stängde av "dumburken" och trasslat in mig hyfsat rätt i min dunjacka, såg jag till min stora förvåning och just i det ögonblicket också förtvivlan - ATT DET SNÖAT GANSKA MYCKET! Hela vägen var snöfylld, och det var ganska mycket snö i luften så helljusen gjorde mer skada än nytta där jag försökte köra så fort som jag någonsinn vågade.

Den lille sonen undrade var modern hade tagit vägen...

Jag kom närmare 20 minuter för sent då min plan om att "susa på" fullständigt spruckit tack vare kung Bore. Dessutom hade jordens alla timmerbilar bestämt sig för att prova hur det är att köra denna lilla väg mellan orterna, och i halt väglag är det inte precis lugnare att köra om de här vidundren än det är i vanliga fall... Mången tack till vår egen klokskap att jag trots allt har en 4-hjuls driven Subaru!!! Den var liksom guld värd denna afton!! Barnet var lite ledsen och undrande, men det var trots allt inte värre än att det gick att gosa bort i TV-soffan några halkiga minuter senare.

Att man aldrig lär sig!/Kicki