Dämpa takten tack!

Jag tycker att det borde vara fler än jag som reagerar! Det ÄR helt klart så att jordbollen snurrar fortare nu än när jag var barn. Vem som justerat maskineriet kan kanske diskuteras, men helt klart så går dagarna med en rasande fart! Hur förklarar man annars att det är SISTA JUNI idag?? Häpp, det är liksom redan en sommarmånad som gått till ända...

...träningsvärk i fingrarna...

Ni läser just nu ord skrivna av en frilansreporter...! Jag tycker att jag har alldeles för lite att göra, så jag har lyckats fylla mina eventuellt lediga stunder med lite mer jobb. Jag skriver alltså för lokaltidningen när de ordinarie journalisterna tycker att de behöver vara lediga. Just denna helg har det hänt MASSOR i vår lilla kommun. Jag har flängt från det ena evenemanget till det andra, och suttit och stirrat med torra ögon in i datorn när det ska teleporteras till text. Jag älskar verkligen att skriva - tro inte annat!! (Tja, det kanske märks här också en smula...) Men när det finns en sk. deadline så har bokstäverna en märklig förmåga att fastna i handlederna innan de når fingertopparna. Det blev tillslut sju artiklar i alla fall, och jag vet ju att de inte får plats i dagens tidning precis... Men, vad gör man inte? Allt för publiken! I sinom tid så kommer nog jag också att ha koll på "spalter", "ettor" och "femmor", "puffar" och "gluggar".

Oplanerade avbrott.

För den som hängt med lite i denna blogg är det inte någon nyhet att jag rider. Det kanske till och med är välbekant att jag har lite "hemliga" drömmar om att komma ut och tävla en smula i dressyr. En ännu djupare dröm är hopptävlingar, men då behöver jag gå i någon form av terapi först för att hitta tillräckligt med mod... När man har lite tävlingsambitioner så är en god förutsättning för att lyckas att man regelbundet tränar för skickliga tränare som man känner stort förtroende för. Jag är lycklig nog att ha funnit just en sådan tränare. Men man behöver också rida däremellan. Det är här som mitt krux kommer in. Wossna har nämligen haft svårigheter med sina skor... Till att börja med så får jag nog ta på mig skulden en del själv. Jag hoppades att jag kunde lita på hennes i och för sig mycket fina hovkvalité, och skjuta upp skoningen ett par veckor så hon kom i fas med mina övriga hästar. Det hade säkert också gått, om inte slutet av maj och början av juni varit sällsynt regnfattig. Det innebar att hennes hovar torkade rejält, och hon tappade hela TRE skor innan hovslagaren hade möjlighet att ta sig an henne. För några dagar sedan tappade hon så åter en sko - en av de nya då naturligtvis...

Insiktsfull tränare.

Det var alltså dressyrträning igår. Åter igen fick jag träna på en häst med bara tre skor... Denna gången så märktes det dock. Inte så att Wossna haltade, men hon "krånglade" mer än vanligt, och hade betydligt svårare att slå sig till ro i speciellt vänster varv. Jag märkte skillnaden redan när jag tog in henne från hagen, så jag var faktiskt lite beredd. Detta sto har "lurat" mig tidigare. Hon haltar sällan när hon har ont, utan det är på hennes beteende som man märker att något inte stämmer. Detta betydde att vi inte pressade henne, utan jobbade nästan enbart med lösgörande arbete. Men som min tränare Ulla sa, "Det var ändå bra, för nu såg vi ju tydligt vad som är hennes stora problem och kan jobba vidare med det". Ibland önskar jag att jag hade någon som kunde sitta och filma alla träningar för Ulla. Jag får så vansinnigt många AHA-upplevelser, men det gäller ju att komma ihåg dem också... Men om inget mer drastiskt händer så är planen att Wossna följer med mig upp till Strängnäs och Sportcupen (se logga på denna blogg!!) och att vi ska genomföra ett par dressyrprogram i alla fall. En av sönerna kommer dessutom att rida speed och polebending. Det tänker jag inte ens tala om vad det är :-D!

Kan någon sänka hastigheten på juli??/Kicki

Jag antar utmaningen Åsa!

Men först tänkte jag svamla om lite annat ;-). Dagen före midsommarafton. Förmodligen blir morgondagens väder snarlik dagens. Gråmulet och huttrande. Det kommer dessutom bli första midsommarafton där familjen blir kraftigt reducerad. Egentligen är det ganska märkligt att det inte inträffat förr med tanke på att mina tre äldsta grabbar är 18, 16 och 15 i år. Men det är helt sant - de har firat midsommar med familjen varje år. Just i år har de dock kommit på att det går att göra andra saker. 18-åringen har lite vaga planer att "hitta på något" med några kompisar. Hans sluga föräldrar har dock talat om att han måste infinna sig i hemmet senast kl. 07 på lördagsmorgonen. Han kommer låna en av våra bilar... Näste yngling är bjuden till midsommarfest av en kompis föräldrar. Det kommer tydligen bli en riktigt stor baluns! Den yngste av de tre är upp över öronen förälskad för tillfället. Såpass förälskad så den enda planen HAN har är att tillbringa nämnda afton tillsammans med tjejen. Och då kan de till och med tänka sig att vara hemma hos oss!!

Göteborg - here we come!

Jag och maken samt de tu småttingar som INTE uppnått den magiska tonårsgränsen, kommer tidigt på lördagmorgonen åka till Göteborg. Yngste sonen 9 år har tjatat hela vintern om att han vill åka till Liseberg... Så - vi drar helt enkelt dit i helgen och ska lyxa till det med att bo på hotell en natt. De tre stora drumlarna får vackert vara kvar hemma och sköta om hus och kritter. Det fungerar ju eftersom ytterligare en har berikats med körkort i familjen :-). Men detta betyder alltså att samtliga ungar skall befinna sig hemma på lördag morgon! Ett ganska smart drag för att ha lite koll ;-)... Protesterna har kanske inte varit öronbedövande, men visst har det nog tyckt att det varit helt "onödigt" att behöva åka hem...! Stackarna - de har fått på tok för hårda föräldrar...

Lite hästskryt åsså!!

Vår mycket kära C-ponny Tips vägrar att gå i pension! Han är också 18 år (tror vi - okänd härstamning) och borde kanske "stelna till" lite. Men icke! Han har fungerat toppen denna vinter på ridskolan. Just nu är han med på ridskolans ridläger och kommer vara det nästa vecka också. Ridskolechefens dotter har lånat honom på några tävlingar, och de har hittat varandra och det har gått riktigt bra :-). Vad gäller min egen son så är han inte speciellt tävlingsintresserad alls - tyvärr. Men han tycker att det är roligt att rida och hoppträna osv. Tips har alltså inte kommit hem än. Annars tror jag att han inte skulle må så illa av att få komma och käka lite gräs ett tag nu. Han är en ganska "viktbärande" ponny, och ser verkligen ut som en sådan som sväller upp till ballongliknande former sommartid. Inget kan vara mer fel! Tips håller igång själv i hagen, och har aldrig under de år vi haft honom plågats av övervikt! Han kan nog i princip äta hur mycket gott gräs som helst...

Nu Åsa - här kommer det!

UTMANINGEN!

Regler:

-Beskriv först reglerna  -Svara på alla frågor  -Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar,be dem läsa din  -Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?

Det är länge sedan jag slutade med att ha "att-göra-listor"! Men det som står på programmet för idag är:

Vad gjorde du för 10 år sedan? 

I juni 1998 jobbade jag på ett socialkontor. Jag var nyligen åter igen gravid, men detta för sista gången - 5:e barnet. Sommaren genomlevde jag illamåendes och hösten släpade sig fram allt långsammare... Jag var med andra ord FRUKTANSVÄRT trött!! Vi bodde där vi bor idag, men hade om möjligt ännu fler/större projekt i görningen...

Ställen du bott på?

Jag är född i Vetlanda kommun och bodde där till 20-års åldern. Då tog jag en sväng ner till Gnosjötrakten och jobbade på en metallindustri. Efter en mellanlandning i hemkommunen igen så bar det iväg till studier i Göteborg. Efter det bodde vi några år i Marks kommun (Västergötland), innan vi tillslut så kom till Östergötland där vi bor idag.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

• Omedelbart byta ut bilarna!
• Renovera färdigt huset - bygga nytt stall.
• Skaffa konton till ungarna som kunde få bli deras trygghet i framtiden.
• Förmodligen starta ett företag.
• Betala för service som vi idag sköter själva

Personer du vill veta mer om

Jozzan, Linda, Lena, Ida och Helena (alla blogglänkar på min sida!)

Om du orkat att läsa ända hit - GLAD MIDSOMMAR!/Kicki

SPORTCUPEN 17 - 20 juli Näsbyholm, Strängnäs

Jag tar mig inte ens friheten, utan bara gör. Svenska arabhästföreningen tillsammans med Arabhästen i sporten ordnar tävlingar i dagarna fyra för fullblodsaraber. Det är flera år nu som dessa tävlingar gått av stapeln, och jag rekommenderar verkligen ALLA att dra iväg till Strängnäs för att få vara med om detta äventyr!! Det kommer ordnas med kvalitetsbedömning för unga araber första dagen, och sedan drar det igång med en hel mängd sportklasser. Så vill ni se riktigt vackra hästar (vilken häst kan vara vackrare än arabiska fullblodet?) som rids och körs i en uppsjö av olika grenar så KAN ni bara inte missa detta tillfälle! Det blir många olika westernklasser, dressyr i många olika svårighetsgrader, hoppning, speed (snabbast vinner - helt enkelt), polebending (slalom, men utan skidor!), terränghoppning, utställning, körning mm mm. Ett underbart tillfälle att få träffa likasinnade och bara NJUTA!

EM för fullbodsaraber

Det är inte bara i Sverige som rasföriningarna för arabiska fullblod satsar på ridsport. Detta har lett till att det också ordnas med ett mästerskap för Europa. I dessa tider är ju EM synonymt med fotboll allena, men ACK så fel det är! I Österrike kommer ryttare och kuskar från många europeiska länder att samlas för att göra upp om medaljerna i många olika grenar även där. Arabhästen i sporten har under flera år sponsrat de duktiga ekipage som åker från Sverige. Ett sätt att sponsra är att skänka något som kan auktioneras ut via webben. Det går helt enkelt till så att man skänker något (kan vara ridbyxor, en betäckning, vacker tavla mm) som läggs ut på AHIS:s hemsida. Sedan får vem som vill lägga ett bud och pengarna går alltså till EM-ryttarna från Sverige som AHIS sponsrar. För mer information och mycket annat roligt, gå in på AHIS hemsida. Har du något som du tror skulle kunna ge en slant (alla bäckar små!) till "EM-truppen" så tveka inte!

Kicki - hästgalen!

Tja, här är det snurrigt värre :-)

Snart är ett vikariat på 50% slut för min del. Det känns sorgligt för jag trivs verkligen på den vårdcentralen och har en hel del patienter som känns lite tomt att lämna. Jag har ju varit helt medveten om att denna dag kommer, men när jag blev anställd så kändes det såååå länge!

Den senaste månaden har det rasslat förbi både konfirmation och avslutning för vår 9:a.

Jag var med på niornas avslutning i kyrkan igår, men fick stå uppe på orgelläktaren pga allt folk som ville samma sak som jag. Sonen fick sitt betyg och han har skrapat ihop till fem VG och TOLV MVG - inte ett G... Visserligen så var tydligen maken också ett ljus i skolan, men ÄNDÅ! Han har ju faktiskt en och annan gen ifrån mig också - så man undrar ju...!! Vi han med en middag hemma tillsammans i familjen samt mina föräldrar innan det bar iväg igen till fest. Skolan ordnar med mat och livemusik kvällen lång för niorna, samt disco i skolan för åk 6 - 8. Smart!! Det är alltid relativt lugnt i vår lilla kommun av den anledningen i anslutning till skolavslutningen.

Marsvinen de kniper!

Det har suttit honor med hanar sedan början av april - men inte ett livstecken i magarna på dem för det... Jag vet inte om de inte vill ha bebisar på sommaren. På ett sätt har det varit bra då jag FORTFARANDE inte fått ordning på min hemsida! Det är helt enkelt tiden som inte vill vara med...

Men jag ser till att hålla mig sysselsatt ändå.

Jag är numera dessutom frilanskribent i vår lilla lokaltidning! Jag har dessutom lyckats klämma ur mig hela fyra artiklar med bilder till tre av dem. Jag har väl kanske inte precis kännt att jag var tvungen att gå under jorden ett tag efter publiceringen, men visst - grodorna frodas även via mina flinka fingrar... Bland annat skrev jag fel namn på en liten kille - som jag till råga på allt elände känner mycket väl! Jag blandade ihop hans namn med ett av mina söners namn... Kan det bli mer pinsamt...!

MEN det var ju inte om något av detta jag ville skriva om i kväll (eller - det är visst natt...)

Utan om att jag varit på dressyrträning åter igen i kväll för Ulla Wadeborn. Jag bara ÄLSKAR den kvinnn!!! Hon lyckas verkligen att få mig och min lilla Wossna att överträffa oss själva gång efter gång :-). Sedan vi red för henne sist så har Wossna fått flytta till sommarbete, och hon går med andra ord ute dygnet runt nu. Det har satt sina ganska väl synliga spår runt hennes mage ;-). Men det misspryder henne inte ett dugg faktiskt, utan hon ser bara stadig ut. Dessutom har hovarna fullständigt torkat ihop i värmen, så skorna glappar ganska rejält. En sko satt så på trekvart när jag hämtade henne i hagen ikväll, att det var ingen annan råd än att dra bort den! Och försök med att få tag på en hovslagare NU!!! Men i ridhuset besväras hon ju inte av att en tass är naken.

Ulla lotsade oss igenom 45 minuter, utan att jag knappt märkte att vi var igång!

Allt kändes så vansinnigt lätt och utan ansträngning!! Wossna fick nog lite känning av mjölksyra emellanåt, men vi trasslade oss förbi detta också. Det var verkligen superroligt att känna att hela Wossna var inställd på arbete, och hjälpte till efter förmåga. När jag, efter Ullas uppmaning, pressade henne lite till i galoppen, så blev hon dock lite sur och började studsa omkring en stund. Men, jag har nu med Ullas hjälp lärt mig att inte ta någon som helst notis om sådant, utan bara fortsätta med det jag begär av henne. Tillslut så ger mitt lilla sto med sig, och känner sig mycket nöjd med sig själv också :-). Jag fick till och med riktigt fin kritik för min sits!!! Jag påstods ha en "perfekt position" i sadeln, och vara helt stilla med både skänkel och hand. Det är kanske lätt att förstå varför jag är så förtjust just i denna dressyrtränare ;-). Men faktum var att jag riktigt kände att jag bara kunde VARA där på ryggen på Wossna, och lotsa henne lite varligt runt mellan hjälperna. Öppnorna gick SUPER, de sidförande rörelserna (typ skänkelvikning) gick SUPER, den samlade traven gick SUPER, och hon var helt ok i galoppen också tillslut. Det häftiga är att jag verkligen KÄNNER att hon tar mina hjälper på helt rätt sätt, och förstår verkligen idag vad det är jag vill att hon ska göra. Suck - tänk om jag hade kommit på att jag skulle ridit för Ulla för flera år sedan.... Jag svävade omkring i ridhuset med ett enda stort leende på mina läppar, och mitt vackra sto (men dammiga!) frustade tillfreds med sig själv och mig till svar. FATTA vilken känsla det är när man känner sig som ett TEAM med hästen! Visst - sto som hon är så kan hon sura till lite emellanåt, men det går fort över. Och hon är inte långsint utan tar sig an uppgiften med nya krafter när vi väl kommit över "krångelstadiet". Ulla till och med uppmanade mig att ge mig ut och tävla nu! Om ni lovar att bevara en hemlighet, så kan jag meddela att jag faktiskt också HAR anmält till två dressyrklasser... Och detta på självaste Sportcupen som är en kombitävling för arabiska fullblod i mitten av juli. Huva - upp till bevis....!

Men KUL är det!/Kicki

Egentligen borde jag kanske ha tackat nej till erbjudandet att träna för Ulla idag... Första maj idag, och jag är g a n s k a långt bort från några demonstrationståg. Det närmaste ett dylikt tåg jag kommit är att stå och titta på. För mig är det en ledig och härlig dag. Vid närmare eftertanke så är det nog så att jag inte deltagit i något demonstrationståg what so ever! Om inte paraden ner till majbrasan i taktfast temp till blåsorkester räknas. Det var alltså ytterligare en dressyrträning idag - för Ulla Wadeborn. Och jag som bara har suttit  på min häst två gånger sedan förra träningen!! Ingen annan har gjort något ridmässigt med henne heller... Det kändes ju inte sådär fruktansvärt seriöst om jag ska vara helt ärlig.

Men nu har jag kanske inte riktigt Det Stora Målet att komma ut och banka skiten ur medryttare på tävlingsbanor. Än! Jag gör detta främst för att det är så vansinnigt roligt!! Det ger mig en sådan kick så det är svårt att beskriva... Men smakar det så kostar det - som alltid. Jag har ju dock "sparat in" en resa till en marsvinsutställning - så då har jag ju faktiskt "pengar över" ;-). Så, egentligen kunde jag inte förvänta mig att det skulle ha skett någon som helst förändring sedan förra träningstillfället. Jag kom upp i god tid och fick en av de sällsynta tillfällena att sitta och äta frukost enbart tillsammans med min kära man. Sedan gick vi ut i gemensam tropp med vovven till hästtransporten. Den var nämligen fylld med möbler... Lägenheten som vi haft är numera helt tömd - och transporten fylld. För att kunna få plats med något såpass stort som en häst, så var vi tvungna att flytta ut allt ihop. Det gick faktiskt smidigt - och jag låg lite före i min tidplan :-)! Men det var fram tills att jag skulle släppa ut 3-årsidioterna...

Jag lastade Wossna, som gick in i transporten lugnt och stilla - som vanligt. När hon väl stod där inne, så började hon dock att låta... Det var helt enkelt svar på de små övergivna treårsflickorna som gråtande ropade efter henne. Maaammaaaa!!! De har varit utan Wossna sedan i september, och haft henne nu i drygt 2 veckor. Och de kan inte leeeva utan henne nu!! Tja, jag gjorde som min vana trogen, som jag alltid gör när de ska släppas ut. De får gå själva... Det gjorde de också, men inte riktigt åt det håll som jag hade tänkt. För att göra en ganska lång och tillslut riktigt irriterande historia något kortare än den faktiskt var, så var jag tillslut riktigt uppvärmd när jag slutligen kunde sätta mig bakom ratten. Vilka höns! De hade inte en aaaning om var grindhålet var. Och dessutom hade de ju aldrig i sina liv satt fötterna i hagen! Det var som om det stod osynliga spöken och motade dem från att ta sig in i hagen... Det slutade med att båda två for in i stallet igen likt ett fiskstim tätt ihoptryckta. In i Welwettes box. Nu var mitt tålamod för länge sedan som bortblåst, så jag använde kanske inte min allra mildaste stämma när jag sjasade ut dem därifrån. Och de var ju naturligtvis tvungna att gå ut genom boxdörren samtidigt!  Tja, tillslut så befann de sig dock där de skulle - och jag kunde åka iväg - - FÖRSENAD!

Wossna var ganska spänd och lite "på tårna" när jag skrittade fram. Hon är aldrig spänd på så sätt att hon slänger sig eller överreagerar för yttre faktorer. Men så for jag bara tänker att jag ska ta tyglarna så ökar hon takten. Och redan skritten på lång tygel var ganska överilad... Det betyder alltid också att hon sänker ryggen så fort jag gör något alls med lite sträckta tyglar. Men jag har ju fått lite råg i ryggen av mina Ullaträningar, och gav ingen eftergift förrän hon faktiskt tog mina halvhalter/förhållningar och flyttade in bakbenen i stället för att sänka ryggen. Trots att hon alltså var ganska pigg så saknade jag ganska snart mina sporrar. Men tillslut så föll ändå polletten ner, och hon började att jobba från bakbenen genom ryggen och fram - till åtminstone yttertygeln. Inner höll vi faktiskt på att traggla med hela ridpasset igenom. Ulla tillåter mig inte att "ställa igenom" henne med hjälp av ledande tygeltag för att uppnå detta. Nej, hon vill att det är innerskänkeln som ska vara den formande och den som Wossna ska "ta". Vi nådde delvis dit idag.

Jag har en mycket ambitiös häst! Hon VILL så mycket, och hon vill verkligen vara till lags! Det tog en god stund för henne att förstå att hon inte skulle fatta galopp när jag i stället bad henne om att forma sig för innerskänkeln i traven. Tillslut blev hon lite förgrymmad och fattade ömsom galopp och ömsom bockade med ganska rejäla bakutsparkar... Men jag satt faktiskt bara kvar och "duttade" med spöet på hennes inre bakben och upprepade min skänkel. Tillsluuut testade hon en annan variant och blev bara wow i traven! Hon växte minst 20 cm under mig, och fick en så underbar gång så jag hann inte riktigt med i min sits. Guuud vilken känsla!! "Nu skulle du nästan kunna ut och tävla hurru" kom det uppmuntrande ifrån hörnet. Jag kan bara säga att mer beröm än så har jag nog aldrig fått! Flera gånger upprepade Ulla nästan förvånat vilken ridbarhet mitt lilla sto har, och vilken härlig inställning hon har! Och när en dressyrtränare säger att hon gillar ens häst jättemycket (vilket faktiskt ordagrant var det hon sa) så växer en arabhästryttare flera meter!!! Det är annars inte arabhästarna som är modellen för dressyrhästen för dessa tränare.... Tjejen som kom in efter mig och skulle träna direkt efter, tittade storögt på mig och Wossna - men en mycket förvånad blick. Hon och jag har ridit samtidigt när vi tränat lite själva i ridhuset, så hon har ju sett oss flera gånger. Hon sa efteråt med eftertryck "så fint det såg ut därinne - verkligen!".

Tja, jag svävar kanske inte riktigt på moln. Men jag befinner mig inte riktigt på backen heller ;-) Det är så väl använda pengar att träna för henne så det är inte sant! Vi lyckas lyfta oss ett litet snäpp högre varje gång, trots att jag faktiskt inte har kunnat rida som jag skulle ha velat. Men, all heder till min underbara häst! Hon är så nöjd och glad när hon förstår att hon gör rätt. Och hon ÄLSKAR att träna - med mig :-)!

Jah - lite hästlarv såhär som inledning av maj!/Kicki 

Tja - f´låt alla ni som inte är hästidioter....! Men det blir en lovsång till hästen idag åsså... Jag har ägnat större delen av förmiddagen åt att städa i marsvinshuset.... :-( Uäkh - inte speciellt roligt. Det är otroligt vad små grisar kan damma ner - med god hjälp av kutterspån. Nu har jag ju inte bara marsvinen i marsvinsrummet, utan min dator och alla mina pärmar/papper också. Så det tar ett tag att gå igenom allt med både dammsugarn och torktrasan. Men det är så himla skönt när det är gjort! De flesta av de små ljuvliga grisarna har fått vara ute på grönbete idag också :-).

Men NU till HÄSTEN med stort H. I eftermiddags var det så dressyrträning med Ulla Wadeborn. Hon är en av de få förunnat att ha hökblick, och se minsta obalans i både min ridning och hästens rörelser. Hon är otroligt trevlig också, men inte på det inställsamma sättet. Det är med andra ord vansinnigt roligt att rida för henne! Eftersom Wossna bor hemma numera, så trodde jag i min enfald att jag skulle ha hyfsat gott om tid att göra iordning osv. Men jösses! Lite små doser av missförstånd kan förvränga den godaste ansats... Det är TUR att man har en snäll och lättlastad häst! Hon har fortfarande kvar sin långa "arabman", och en sådan behöver man ju fläta som en inbakad fläta, om det ska se "vettigt" ut. Det går visserligen betydligt snabbare än att knoppa - men det tar ju trots allt tid. Jag har dock en mycket god vana på det. Någon av ungarna vann ett par mycket snygga och praktiska benlindor på en dressyrtävling. De är kombinerade fleace och elastisk linda i ett. Första hälften är fleace, och sista är elastisk. Toppen bra och det blir toppensnyggt!!

Tja, men flätad man på kusen och med dess fyra ben lindade med vita lindor åkte vi iväg. Jag lastade ur och sadlade med en rasande fart, och var nog uppe i sadeln efter max 7 minuter... Jag hann dock rida fram såpass mycket så det var dax att börja jobba när det blev min tur. Idag var Ulla petigt noga med att Wossna skulle verkligen böja på sina bakben. Jag fick ofta göra halt ur skritt och rygga. Om hon rusade i ryggningen (en av Wossnas favoriter...) så var det bara till att göra halt och sedan fortsätta ryggningen ur halten. Tillslut så föll poletten ner, och hon skenade inte bakåt, men ville väldigt gärna peta ut baken åt höger hela tiden. Ulla förklarade detta med att alternativet att "slippa" böja på bakbenen är nr 1 spring! nr 2 vik ut arslet! Ganska logiskt när man funderar. Hur som haver så började hon så småningom att verkligen böja på sina bakben och som hon växte i halsen som resultat av det!! Ulla kallar det för att hästen blir bred i halsen och växer ut mellan skänklarna (ha - flina lagom ni som inte rider!!). Men det är på pricken så det känns..

Wossna sög tag i bettet med ett sällan skådat stöd! Honär annars expert på att "knäppa av" i nacken och gå som en sjöhäst utan att man känner något i andra änden av tyglarna. Nu låg hon i riktigt ordentligt, och jag kunde ta igenom tygeltagen betydligt mer än vad jag normalt sett kan. I början sänkte hon, sin vana trogen, ryggen när jag ändrade på något. Men efter ett tag så var hon helt med på noterna och hade en helt annan balans! Vilken känsla!! "Nuuu börjar hon gå på tygeln hörru" kom det kvittrande från ridhushörnan... Vafals.. Hon går väl "alltid" på tygeln... Men om det är detta som petUlla menar med att "gå på tygeln" så måste jag nog erkänna att min häst ofta får gå med krökt nacke och nöja sig med det... Ulla påpekar både nu och då att det är fullständigt ointressant hur hästen har sitt huvud. Det viktiga är hur den jobbar genom ryggen och med sina bakben. Araber ÄR väldigt smidiga, och kan BÅDE kröka på nacken och sänka ryggen samtidigt. De små skymtar jag lyckades uppfatta när jag svävade förbi spegeln i ridhuset var uppmuntrande :-)! VILKA benlyft! Och VILKEN energi! Jag fick galoppera lite i förvänd galopp också, just för att hitta det där "lilla extra" i bakbensaktivitet. Trots att jag ändå har ridit ganska mycket nu i vår, och att Wossna har gått flera lektioner i veckan, så har hon ändå inte den rätta konditionen och muskelstyrkan. Hon orkade inte att galoppera så särskilt länge "med krökta bakben" utan bröt av ideligen. Men det var inte så myket att säga om.... Kanske att skogsridningen igår också satt kvar som ett litet minne i en och annan muskel på henne.

Jag skulle så gärna vilja komma ut och tävla lite i dressyr innan sommaren blommar ut för fullt. Men om jag bara precis börjat få min häst på tygeln så kanske det inte är så mycket att tänka på ;-)... Skämt åtsido. Jag tänker inte ge mig ut förrän jag har bland tätstriden att göra. Vare sig Wossna eller jag behöver komma ut för att "träna". Vi har ganska god tävlingsvana både hon och jag, så när jag väl åker ut så är det i så fall för att TÄVLA! Är utvecklingen såhär god så kommer jag definitivt att plocka med mig min prickiga skimmel till Sportcupen i sommar! Flugskimmel är för övrigt den fulaste färg jag vet... Så det är klart att mitt kära sto ska vara en sådan! De ser nästan alltid "dammiga" ut, och man kan bara glömma att få någon glans! Jag har dock sett en flugskimmel en gång som var nästan rosa! DET var läckert! Hur som haver. Mitt underbara sto gick lika lugnt in i transporten när vi skulle åka hem som hon gjorde när vi åkte dit. Det är svårt att tro att samma häst faktiskt varit med om en bilolycka där både bil och transport blev bara skrot...

En gång hästtjej - alltid hästtjej!!/Kicki

Emellanåt hopar sig verkligen de tyngsta samtalen på en gång! Idag har varit en sådan dag... Jag vet inte varför jag har bokat in flera av mina mest energikrävande samtal på samma dag! Men jag konstaterade helt krasst när jag kom till jobbet i morse, att så var fallet. Jag älskar verkligen mitt jobb som kurator! Det blir lite av bungyjump varje dag! Men en del människor är så pass trasiga att man verkligen måste vara helskärpt när man har dem hos sig, så man inte ger ut fel signaler. Efter sådana samtal kan jag känna mig som en ballong som luften går ur på. Då är det så otroligt skönt att få komma hem och mocka lite i stallet ;-)! Det rensar både tankar och blodkärl! Att jag har ett fööör stillasittande jobb talar vår våg oblygt om för mig... Usch och blä!

Efter lunch hade jag ett samtal och sedan bar det iväg in till själva Linköping. Jag hade handledning, vilket är en fullständig nödvändighet i mitt jobb! Just idag var det väldigt skönt att få reflektera över mina patienter en smula tillsammans med en kunnig och erfaren handledare. Jag går dessutom och laddar lite inför ett större familjemöte jag har styrt med på fredag. Det är inte min egen familj, utan en patients. Jaja, jag tar mig nog igenom detta också,, men hjärnan går för tillfället på högvarv!

Dagen avslutades dock lite mer fröjdefullt än den startade. Det var åter hoppträning för Staffan Lindh, och son nr. 2 satt på Wossna och flög över div. hinder. Det var första utomhusträningen för i år! Vi har en ganska stor utomhusbana, och dessutom var det lite tunggalopperat. Wossna tog ut sig alldeles, då hon sin vana trogen skulle hålla omhoppningstempo redan från start. Men jag tror att det kan vara bra för den lilla märren att ibland bli riktigt RIKTIGT trött! Det är så sällan hon blir faktiskt...

Det enda som stämmer med bilden idag är att det är samma häst det handlar om. Det är INTE jag som sitter i sadeln, utan en av sönerna. Det är dessutom inte dressyr.... utan hoppträning från i våras. Bilden är "gammal" i denna blogg, då jag tror jag använt den flera gånger ;-). Jag kan sitta och titta på den läääänge, och känna ett sting av avundsjuka. Jag skulle verkligen vilja vara så "modig" så jag också kunde flyga över hinder på min gråa häst. Vore jag helt säker på ATT hon hoppar, vore det inga problem! Men hon har en liten egenhet... Det kan kännas som att hon bjuder rackarns på ett hinder, bara för att tvärnita precis när hon skulle ha hoppat. I de lägena fortsätter jag SJÄLV över hindren... Jag anser mig vara både för gammal och stel för att utsätta mig för detta. Då skickar man hellre upp sina smidiga tonåringar i sadeln.... ;-). Sonen på bilden har hittills alltid hållit sig kvar, och dessutom behåller sin balans de flesta gånger.

Nej, jag ägnar mig i stället åt det lite tryggare dressyrarbetet i stället. Igår var det så ÄNTLIGEN dressyrträning för min del. Jag har haft problem den sista månaden med att Wossna väldigt ofta fattar fel galopp i vänster varv. Hon går en hel del på ridlektioner numera med lite olika stjärnor på ryggen. Jag tror att det helt enkelt är därifrån problemet kommer. Det är en mycket känslig häst jag har, och hon spänner till sig blixtsnabbt om hon inte "får hjälp" med att komma till ro och arbeta sig framåt i stället för "på stället". Hur som helst så nämnde jag detta precis när jag gick in i ridhuset för Ulla. "Då får vi väl se hur hon gör", var den enkla repliken på detta.

I praktiken betydde detta att jag fick galoppera väldigt tidigt i träningspasset. Wossna var långt ifrån uppvärmd och lösgjord, men det var liksom det som var tanken. Visst - Wossna visade upp hela sitt register på vad ett smidigt fullblod kan åstadkomma. Dessutom hade hon säkerligen noterat att jag tog på mig sporrarna, och gick och var tjurig hela lektionen igenom... Ulla påstod att jag bara hade använt sporrarna vid två tillfällen under hela passet, och att dessa var helt motiverat dessutom. Så hon trodde nog att det var för att jag verkligen pressade in henne "i ramen" som orsakade protesterna. Men jag vet inte.... Wossna kan reagera på om man använder shortchaps med knappen på insidan av foten. Hur som helst så ignorerade jag hennes "märrighet" och bara red vidare. Tillslut började hon koncentrera sig, men då var ridpasset i stort sett slut.

"Det var ju detta jag ville" kan man ju tänka... Alltså att det "krånglar" när jag faktiskt rider för instruktör och får hjälp med att komma förbi detta. Jag har dock reaktionsförmåga som en trött och ovillig tonåring i jämförelse med min häst. Den sk. tajmingen blir ju därefter också... Eftersom jag var sista ryttaren som skulle rida för Ulla så fortsatte jag lite på egen hand efteråt. Det känns aldrig bra att ställa in hästen i stallet när man inte kommit förbi "bråkstadiet" ordentligt. Ullas recept är RAKRIKTNING i första hand - åter och åter igen. Det är höger bog som måste komma bättre på plats, oavsett vilket varv jag rider. Därav kommer ofta vänster bakben lite ur spår också, men det är BOGEN som är det stora jobbet. Jag har ridit alldeles för mycket "i hand" och tagit ett allt för stort stöd i höger tygel, där det är höger skänkel som ska göra jobbet.

Det är klart att min lilla häst blir lite förvirrad när jag nu gör lite annorlunda. Hennes lösning på de flesta problem är ju att springa lite fortare... Att använda sig av sina skänklar MER, och inte ta tag och "backa" i händerna, SAMTIDIGT som man ska se till att hästen inte ökar tempot.... Tja - det är liksom det som är det stora jobbet för mig just nu. Wossna "övertolkar" mig gärna, och det blir galoppfattningar lite varstans i vitt skilda situationer. Men jag har en mycket ambitiös häst som verkligen försöker ställa upp för mig. Hennes stora problem är att hon försöker räkna ut vad som ska ske härnäst... Jag har verkligen fått lära mig att inte planera min ridning särskilt långt i förväg - för det känner hon direkt! Den dagen jag får henne att befinna sig enbart i nuet så har jag nått långt! Och förrästen - vem skulle inte må väl av att träna på det?? Att lägga energin på det som ÄR just nu, i stället på det som EVENTUELLT kommer sedan....

Ryttarfunderingar/Kicki