Inte  för att jag är ute på "marknaden" och söker...

Men det kan ju vara andra som behöver lite uppdatering på vad som kännetecknar en MAN... 

Jag bara MÅSTE visa detta :-)

Det är inte bara mina ungar som har upptäckt youtube... Man kan verkligen helt fastna framför datorn och frossa i alla underbara (och mindre underbara!) klipp som finns där.

Jag säger bara en sak - var NOGA med vem du säljer hunden till!! 

Bloggsemester...

Det är väl vad jag får kalla mitt "frånfälle". Annars så vet ju de flesta som har barn om hur maj månad brukar te sig! Jag hävdar fortfarande att man borde frysa ner sig i maj för att sedan tinas upp lagom till midsommar ;-). Det är med andra ord NÅGONTING HELA TIDEN!!

Äldste sonen har klarat sitt körkort!

Exakt en vecka senare hade han också provat hur det känns att totalt tappa kontrollen över sitt fordon, och med bilen fylld med grabbkompisar göra naturen en närmare visit... Det fick bli en åker denna gång, och ungen hade ju mer tur än han förtjänade att det inte växte upp en rak fura i hans väg! En punktering blev resultatet.... Tja - nu vet han att man faktiskt kan tappa kontrollen även över en 4-hjulsdriven subaru!! 

Själv har jag börjat lite nedräkning.

Ett av mina vikariat tar slut nu lagom till sommaren. Det är inte så stor idé att ta sig an nya patienter med djupare problem, så det blir lite märkligt emellanåt. Jag söker med andra ord för fullt nya jobb!

Hästarna mår gott!

De har faktiskt fått vara ute på nätterna också nu den senaste veckan. Jag tycker inte det finns sååå mycket för dem att äta egentligen, men Wossna har ändå fått lite "gräsmage"... Inte bra alls om jag nu har tänkt att jag ska ut och tävla inom överskådlig tid.

Marsvinen mår gott!

De får frossa på kirskål i princip varje dag! Ännu har jag inte klurat ut exakt hur jag ska lösa "sommarlägret" för dem, men jag har nog inte tänkt att ha dem inne i marsvinshuset hela sommaren.... Jag har tre honor som sitter med hanar, men det verkar gå trögt... Jag behöver visserligen inte alls fler marsvin ;-) men det är ju liksom kärnan i avel - att det blir ungar!!

Själv mår jag nog också gott!

Fast det kan emellanåt vara lite svårt att inte låta orons korpar bygga bo i mitt huvud. Det räcker annars så gott att de flyger ovanför.... Men, sommaren hjälper ju annars till att skingra mörkare tankar :-). Jag har svårt för att vara ledsen/orolig när varje träd och buske praktiskt taget tävlar om vem som kan ståta med vackraste blomningen!! Och alla dofter!! Jag har väldigt lätt för att helt gå upp i alla "känslor" som denna naturförändring alltid för med sig. Jag tror egentligen att jag skulle ha bott i ett litet torp för mig själv och mina penslar :-). Lulla omkring lite lagom verklighetsfrånvänd och "ta in" alla intryck och förmedla dem på lämligt artistiskt vis. Vem vet - en dag kanske jag hamnar där! 

Jag har fortfarande bloggsemester...;-)/Kicki 

Tja, det är väl ungefär så som denna dag kan sammanfattas.... Morgonen började dock med en härlig skogstur på Wossna. Mina arma knän börjar dock att knysta lite väl högt. Mannen påstår att det är latmasken som känns... Efter att jag gjort stallet, och efter att jag fått mig en underbart uppfriskande dusch, så var det så dax att kavla upp ärmarna och anta pappershögen...

Deklarationsdax! Och på måndag är det sista chansen att lämna in utan att få en obehaglig avgift som straff. Jag har alltså suttit vid mitt skrivbord och lyssnat till mina marsvins kuttrande, allt medan jag har plockat bland mina räkenskaper... Min firma är numera avvecklad, men de sköna frukterna får jag ju inte njuta förrän nästa år....

pust, tycker allt liiite synd om mig själv idag.../Kicki

Min dag började lite märkligt. För en gång skull hade jag lyckats ta mig till sängen i såpass god tid att det såg ut som om jag skulle kunna få 8 timmars sömn! Dvs om jag steg upp kl. 7. Lite innan 6 vaknade jag och kände mig relativt "pigg". Men jag hade definitivt inte tänkt att kliva upp vid denna okristligt tidiga timme - när jag är ledig! Det var äldste sonen som rumsterade om på nedervåningen tillsammans med sin far. Han skulle ut i kriget igen... Eller FBU. Jag lyckades dock somna om, och kände mig ganska trygg med att mannen skulle väcka mig när han kom tillbaka igen efter att ha skjutsat sonen till tåget. Det hade i så fall blivit vid 7-tiden. Men jag vaknade av mig själv kvart i åtta! När jag kom ner så sa mannen lite trosskyldigt att han var precis på väg upp och väcka mig... Hur som haver så fick vi frukost tillsammans återen morgon, vilket ju alltid är trevligt.

Det märkliga med morgonen var helt enkelt att första gången jag vaknade kände jag mig nästan pigg. Andra gången var jag tung i huvudet och kroppen som om jag hade feber... Efter frukosten bar det ner till stallet. Maken hade redan fodrat, så alla tre flickorna var klara för att gå ut. Småflickorna tog jag ut först. Nu var det Wossnas tur att "leva apa"... Hon ville inte alls vara kvar själv i stallet. Men jag hade tänkt  mig en liten ridtur, och då fick hon finna sig i att vänta tills jag hade släppt ut hennes dotter och kompis. Vi fick en helt ljuvlig timme i skogen. Det skuttade upp både harar, rådjur och skogsfåglar - men det brydde vi oss inte nämnvärt om... Jag vill egentligen bara slippa möta vildsvin. Hästarna brukar reagera ganska kraftigt för grisdoft tycker jag. 

Hemma igen mockade jag stallet, och kände mig mycket duktig. Vid elva-tiden var jag inne igen och käkade lite. Sedan hade jag tänkt att ta itu med marsvinshuset.... Det var en varm morgon, men mulen. Men nu när jag gick ut så sken faktiskt solen en liten smula. Det fick mig att fatta det mindre kloka beslutet att släppa ut alla marsvin i sina utehagar för att jag på så sätt skulle kunna få undan lite smidigare med lådorna. När alla marsvin var ute, och alla lådorna var tömda på spån så hörde jag något som "sprakade" ute. När jag satte ut näsan så såg jag att det hade börjat regna med ett mycket fint regn. Vad göra!? Det var ju liksom inte möjligt att ta in alla marsvin igen, eftersom lådorna var tomma på spån, och i våldsamt stort behov av att skuras! Mannen ryckte ut till undsättning (vad gjorde vi utan karlar...?) och drog fram ett enormt stort plastskynke. Det var stort nog så det täckte hela hagarna, men de små rara grisarna hade ju hunnit och bli blöta i alla fall...

När väl plasten var på plats, så öppnades himlen! Det var inte längre ett litet "fint regn" som kom ner, utan det störtade ner! Jag blev rejält blöt, och fick gå in och byta och föna håret... När jag gick ut igen fick jag anledning att pröva min helt nyinköpta regnrock med sydväst. Mannen och ett par av barnen var på Överskottsbolaget i Skänninge - tydligen enda stället i Sverige som ÖB har millitärsaker numera - och hade inhandlat denna eminenta utrustning för endast 35,- styck! Sicken underbart bra regnrock!!! Och jag har haft användning av den resten av dagen sedan!! För tro inte att det bara var en liten skur som kom... Nix! Det regnar fortfarande! Jag fick koncentrera mig på att få klart alla lådor, vilket tog sin lilla tid. Jag fick ju torka varje låda från regnvatten, vilket visade sig vara ett ganska tidsödande arbete. När så ÄNTLIGEN alla små grisar hade fått komma in igen hade det gått flera timmar av regnande. Visserligen satt de under plast, men de var ju fuktiga ändå.

När jag tog in hästarna så huttrade de tu arabiska fullbloden ganska rejält.. Det bidde till att plocka på dem fleacetäcken samt vintertäckena ovanpå. Jag ska snart gå ner och ta av dem detta och ersätta det med stalltäcken i stället. Vårt stall är INTE ett varmt stall, då det är tillfälligt inhyst på nedre delen av logen. Det är med andra ord lika kallt där som ute - och mycket väl ventilerat! För det mesta är det mycket bra för dem, men när de är helt genomsura så blir det lite väl kallt när det fläktar... I morgon känner jag det riktigt lyxigt att inte behöva tänka en tanke på att städa marsvinsburar! Underbart! Jag lär få sitta med min deklaration hela dagen istället...

Frågan är vad som är värst.../Kicki 

Egentligen borde jag kanske ha tackat nej till erbjudandet att träna för Ulla idag... Första maj idag, och jag är g a n s k a långt bort från några demonstrationståg. Det närmaste ett dylikt tåg jag kommit är att stå och titta på. För mig är det en ledig och härlig dag. Vid närmare eftertanke så är det nog så att jag inte deltagit i något demonstrationståg what so ever! Om inte paraden ner till majbrasan i taktfast temp till blåsorkester räknas. Det var alltså ytterligare en dressyrträning idag - för Ulla Wadeborn. Och jag som bara har suttit  på min häst två gånger sedan förra träningen!! Ingen annan har gjort något ridmässigt med henne heller... Det kändes ju inte sådär fruktansvärt seriöst om jag ska vara helt ärlig.

Men nu har jag kanske inte riktigt Det Stora Målet att komma ut och banka skiten ur medryttare på tävlingsbanor. Än! Jag gör detta främst för att det är så vansinnigt roligt!! Det ger mig en sådan kick så det är svårt att beskriva... Men smakar det så kostar det - som alltid. Jag har ju dock "sparat in" en resa till en marsvinsutställning - så då har jag ju faktiskt "pengar över" ;-). Så, egentligen kunde jag inte förvänta mig att det skulle ha skett någon som helst förändring sedan förra träningstillfället. Jag kom upp i god tid och fick en av de sällsynta tillfällena att sitta och äta frukost enbart tillsammans med min kära man. Sedan gick vi ut i gemensam tropp med vovven till hästtransporten. Den var nämligen fylld med möbler... Lägenheten som vi haft är numera helt tömd - och transporten fylld. För att kunna få plats med något såpass stort som en häst, så var vi tvungna att flytta ut allt ihop. Det gick faktiskt smidigt - och jag låg lite före i min tidplan :-)! Men det var fram tills att jag skulle släppa ut 3-årsidioterna...

Jag lastade Wossna, som gick in i transporten lugnt och stilla - som vanligt. När hon väl stod där inne, så började hon dock att låta... Det var helt enkelt svar på de små övergivna treårsflickorna som gråtande ropade efter henne. Maaammaaaa!!! De har varit utan Wossna sedan i september, och haft henne nu i drygt 2 veckor. Och de kan inte leeeva utan henne nu!! Tja, jag gjorde som min vana trogen, som jag alltid gör när de ska släppas ut. De får gå själva... Det gjorde de också, men inte riktigt åt det håll som jag hade tänkt. För att göra en ganska lång och tillslut riktigt irriterande historia något kortare än den faktiskt var, så var jag tillslut riktigt uppvärmd när jag slutligen kunde sätta mig bakom ratten. Vilka höns! De hade inte en aaaning om var grindhålet var. Och dessutom hade de ju aldrig i sina liv satt fötterna i hagen! Det var som om det stod osynliga spöken och motade dem från att ta sig in i hagen... Det slutade med att båda två for in i stallet igen likt ett fiskstim tätt ihoptryckta. In i Welwettes box. Nu var mitt tålamod för länge sedan som bortblåst, så jag använde kanske inte min allra mildaste stämma när jag sjasade ut dem därifrån. Och de var ju naturligtvis tvungna att gå ut genom boxdörren samtidigt!  Tja, tillslut så befann de sig dock där de skulle - och jag kunde åka iväg - - FÖRSENAD!

Wossna var ganska spänd och lite "på tårna" när jag skrittade fram. Hon är aldrig spänd på så sätt att hon slänger sig eller överreagerar för yttre faktorer. Men så for jag bara tänker att jag ska ta tyglarna så ökar hon takten. Och redan skritten på lång tygel var ganska överilad... Det betyder alltid också att hon sänker ryggen så fort jag gör något alls med lite sträckta tyglar. Men jag har ju fått lite råg i ryggen av mina Ullaträningar, och gav ingen eftergift förrän hon faktiskt tog mina halvhalter/förhållningar och flyttade in bakbenen i stället för att sänka ryggen. Trots att hon alltså var ganska pigg så saknade jag ganska snart mina sporrar. Men tillslut så föll ändå polletten ner, och hon började att jobba från bakbenen genom ryggen och fram - till åtminstone yttertygeln. Inner höll vi faktiskt på att traggla med hela ridpasset igenom. Ulla tillåter mig inte att "ställa igenom" henne med hjälp av ledande tygeltag för att uppnå detta. Nej, hon vill att det är innerskänkeln som ska vara den formande och den som Wossna ska "ta". Vi nådde delvis dit idag.

Jag har en mycket ambitiös häst! Hon VILL så mycket, och hon vill verkligen vara till lags! Det tog en god stund för henne att förstå att hon inte skulle fatta galopp när jag i stället bad henne om att forma sig för innerskänkeln i traven. Tillslut blev hon lite förgrymmad och fattade ömsom galopp och ömsom bockade med ganska rejäla bakutsparkar... Men jag satt faktiskt bara kvar och "duttade" med spöet på hennes inre bakben och upprepade min skänkel. Tillsluuut testade hon en annan variant och blev bara wow i traven! Hon växte minst 20 cm under mig, och fick en så underbar gång så jag hann inte riktigt med i min sits. Guuud vilken känsla!! "Nu skulle du nästan kunna ut och tävla hurru" kom det uppmuntrande ifrån hörnet. Jag kan bara säga att mer beröm än så har jag nog aldrig fått! Flera gånger upprepade Ulla nästan förvånat vilken ridbarhet mitt lilla sto har, och vilken härlig inställning hon har! Och när en dressyrtränare säger att hon gillar ens häst jättemycket (vilket faktiskt ordagrant var det hon sa) så växer en arabhästryttare flera meter!!! Det är annars inte arabhästarna som är modellen för dressyrhästen för dessa tränare.... Tjejen som kom in efter mig och skulle träna direkt efter, tittade storögt på mig och Wossna - men en mycket förvånad blick. Hon och jag har ridit samtidigt när vi tränat lite själva i ridhuset, så hon har ju sett oss flera gånger. Hon sa efteråt med eftertryck "så fint det såg ut därinne - verkligen!".

Tja, jag svävar kanske inte riktigt på moln. Men jag befinner mig inte riktigt på backen heller ;-) Det är så väl använda pengar att träna för henne så det är inte sant! Vi lyckas lyfta oss ett litet snäpp högre varje gång, trots att jag faktiskt inte har kunnat rida som jag skulle ha velat. Men, all heder till min underbara häst! Hon är så nöjd och glad när hon förstår att hon gör rätt. Och hon ÄLSKAR att träna - med mig :-)!

Jah - lite hästlarv såhär som inledning av maj!/Kicki 

Idag fungerar det fint att låta luften passera näshåla och luftrör! Jag har nog bara snytit mig två gånger än så länge... Fortfarande har jag dock en beslöjande mörk röst. Fortfarande säger folk till mig "nejmen - är du förkyld!". Fortfarande svarar jag hurtigt "detta är bara efterdyningar - FÖRRA VECKAN skulle du sett!". Men jag har klarat av min arbetsdag utan bakgrundstoner av huvudvärk. Sommaren är ju dessutom på besök, och sådant är ju alltid trevligt.

Nej nog om trivialiteter - eller? Jag har gjort den förvånande upptäckten gång på gång att det just är trivialiteter som "folk" vill läsa om. Man vill helt enkelt läsa om skoltrötta artonåringar som spyr ur sig hur fantastiskt jobbigt det kommer bli att plugga till provet i morgon. Man suger hemskt gärna i sig de käcka flickornas bloggande om vad DE tycker är "helt rätt" att spöka ut sig i till sommaren, eller vilken chic väska man bara inte KAAAN leva utan. Eller den trötta hemmafruns vedermödor med att få snuviga barn att ta medicin. Alltså - helt vardagligt dravel. Men hur bara KAN man dag efter dag släntra in på bloggar om "hur fulla jag och kompis X var igår".

Jag har alltså bloggsurfat för den som inte hängt med i mina tankar... Och utifrån min horisont så är det inte de bloggar som har något intressant eller tankeväckande som drar de stora skarorna... Jag BRYR mig verkligen inte om vad någon blondin tycker om Madonnas bästa hits! Och ARG blir jag när jag halkar in på dessa vanligtvis ganska rosa sidorna, lurad av en intressant bloggtitel. Jag förstår så innerligt väl att den som sitter och skriver i sin blogg har ett behov av det. Men det är just detta att bloggar som jag kan tycka är intressanta, fyndiga, tänkvärda, engagemangsväckande och som verkligen bidrar till att göra världen något större inte har fler besökare... Är vi verkligen så förslöade att det mesta vi kan klara av är ett badräktsmode inför stundande sommar. Det gör mig faktiskt bedrövad! Uppmaningen om att sätta ut ljus för Englas skull spred sig som en löpeld. Många hörde också uppmaningen. Men sen då? Har jag verkligen gjort vad jag har kunnat efter att ha letat reda på ett överblivet gammalt ljus och ställt i ett fönster!?

"Dagens låt" - vad är det för något? När det fortfarande finns skivor att köpa med Queen och Manfred Manns Earth band ;-).... Om nu någon bloggare av "dravelsidor" skulle känna sig träffade - så för all del. Fortsätt kära ni att skriva. Jag förstår så väl att man har detta uttrycksbehov! Jag är ju som sagt medlem i den klubben... Det är läsarna jag inte förstår mig på. På något sätt kan jag tycka att antalet besökare skulle stå i proportion till hur intressant det är. Och det är som sagt här som jag får skrämselhosta. OM det är så att intresset för nyaste nagellacksfärgen är så mycket mer intressant än hur tex vårt samhälle i stort fungerar utifrån enskilda personers perspektiv så blir åtminstone jag mörkrädd...

Surkärringen behöver verkligen komma ut på en tur... I skogen på sin häst! Jag är nog lite understimulerad, och då går energin åt till att uppröras ;-). Det blir så absurt bara. I ena bloggen kämpar en liten sparv med näbbar och klor för att finna en anledning att fortsätta kämpa lite till, och i andra bloggen diskuteras det livligt huruvida Carl Bildts kavaj på Idrottsgalan var ett genidrag eller höjden av smakbrist. Visst, jag har harklat mig en smula i denna blogg om joggingbrallor. Men min utgångspunkt var mer vilka signaler som folk i dylik utrustning trots allt sänder ut till sin omgivning. Jag kan känna mig lite bedrövad över just detta fenomen att man inte bryr sig ens om sig själv. Min önskan med min blogg är ju att du som läser ska beröras på något sätt. Ibland blir det med högst triviala saker, men lite som ett titthål in i min värld - såsom jag presenterar den. Men - lättsmält ska det tydligt vara. Ett ljus kan man ju tänka sig att rota fram, men sedan tillbaka till "min lista på bästa popartisterna"....

Ugh!/Kicki

Men inte min förkylning! Jag hade nog hoppats på att bli kvitt nästäppa och hostattacker ganska fort, men den biter sig envist fast. Jag har annars för mig att om en förkylning mer eller mindre anfaller en så retirerar den också ganska fort. Jag har dåligt minne helt klart!

Jag vet inte riktigt vad man ska ha helger till egentligen? De har en tendens till att bara skapa dåliga samveten. Det är SÅ mycket man "borde" göra på helgen, och ännu mer man "ska". När det så blir söndag kväll så infinner sig det allt för ofta en olustig känsla av att jag nog ändå glömt något viktigt, eller varit tvungen att göra omprioriteringar - igen.. Denna helgen har jag avstått från att rida pga min förkylning. Jag vill inte dra ut mer på eländet genom att kyla ner mig med en frisk skogsrunda i sadeln. Men vad vet jag? Det kanske hade varit exakt det som jag skulle ha behövt... Men det är snudd på förmätet att gnälla! För mig är det nog att betrakta som "lyxproblem" egentligen. Den som vill ha lite mer perspektiv på sin tillvaro rekommenderas att gå in och läsa Vendelas blogg! Skäms den som efter denna läsning gnäller över nästäppa!!

Jag har alltså varit sjukskriven torsdag till fredag. Om jag hade helgjobb skulle jag varit sjuksriven då också... Successivt har jag blivit piggare och fått klarare röst. I går lördag hade vår familj stalljouren på ridskolan, och sådant kramar musten ur den lilla orken man har. Alltså blev det inte mycket annat gjort denna dag... Familjen har hyrt en liten etta i samhället för att underlätta för speciellt de äldre grabbarna att gå på aktiviteter, eller ha någon stans att vänta innan vi kan komma och skjutsa hem dem. MEN vi har sagt upp den nu till 1 maj, så helgen har också gått till att flytta och städa... Jag drog ett halvt strå till stacken idag med lite städning.

För att klämma in lite marsvin i villervallan också...  Antagligen har mina långhåriga skönheter fullständigt missuppfattat detta med vår! Men ALLA mina marsvin är numera sk. "tuggade"!! De har väl fått för sig att man ska ha kort hår till sommaren... Utom Kardemumma som sitter själv. Men han å sin sida har lyckats med konststycket att SLITA loss en stor pälstuss på baken - så han är långt ifrån utställningsbar han också... Det blir med andra ord ingen utställning för min del den 17 maj :-(

Vädret har stått mig bi, och på det hela taget har jag nog egentligen haft en hyfsad helg. Veckan som ligger framför jobbar jag bara tre dagar. Men det är föga tröst... Jag behöver nämligen sitta och slita med deklarationen när jag skulle kunna ha njutit av ledighetens fröjder. Det bidde nämligen inget sådant denna helgen... Det där med måsten som man inte klarat ut när man borde...

Nya friska tag!/Kicki