Vi hästägare är nog lite knasiga trots allt... Wossna har bott hos mig sedan hon var 1 år, och idag är hon 14... Många kallar sina hästar för "sina bebisar", men jag - jag har en fyrbent syster. En viktig del av mitt liv är hon hur som helst!

Torsdagar udda veckor betyder bara en sak - hoppträning! Vi är ett litet men naggande gott kärring-gäng som med hyfsad regelbundenhet träffas på ridklubben för att träna "hoppning" på den nivån vi tycker oss klara av. Med en irriterande förkylning brummandes i kroppen, som numera är obefintlig på muskler, så var inte modet i barmen i storlek large kanske just denna ljumma kväll. Jag känner mig lika smidig som en tvättmaskin nu för tiden, så egentligen vet jag inte riktigt varför jag utsätter mig för detta regelbundet! Eller - jo - det vet jag visst det!

När det bara fungerar. När hästen är mjuk och uppmärksam. När man befinner sig i en hög av fnissiga väletablerade quinnor. När vädret är ljummet och full med sommarlöften. När man bara har så vansinnigt KUL! När man står och hänger vid hästtransporterna med kroppen fullproppad av endorfiner med en kopp kaffe i handen. Då är det ingen tvekan om varför man utsätter sig för risken att stöpa i gruset som en kapad fura. JAG MÅR SÅ BRAAAAA!!! Inget SSRI-preparat i världen kan uppnå ens en liten uns av vad en ridlektion i sadeln på sin älskade häst kan åstadkomma.

Trött idag, men oerhört nöjd :-)!/Kicki

Det är bara liiite fusk faktiskt med bilden. Den är nämligen tagen för två år sedan... Men snart så gnistrar vårginsten i våra trädgårdar igen :-)!

Det är något befriande med att nysa - faktiskt! Fast känslan sitter ju tyvärr inte i särskilt länge, utan man behöver oftast upprepa urladdningen ganska snart igen. Ungefär där befinner jag mig idag. Jag nyser, har torrhosta, prata i telefon är uteslutet, och stämbanden har ändrat tonläge dramatiskt. Men för övrigt är det mesta bra tror jag... Jag hade ont i huvudet i morse också när jag vaknade, men av någon märklig anledning så försvann den i samma takt som jag slevade i mig min fil. Det är faktiskt ganska skönt att kunna åka iväg till jobbet TROTS att det bubblar av förkylningsindikatorer i kroppen på mig. Jag ska nog vinna över dem!!!

Dagen har annars förflutit i samma mjölkvita väder från tidigt i morse tills nu. Ganska till intetsägande med andra ord. I går kom jag hem såpass sent från jobbet så någon ridtur var inte ens att tänka på. Men idag har jag faktiskt förhoppningar om att kunna ge mig ut en liten sväng. Sådana tankar är ju alltid uppmuntrande och bidrar en hel del till att hosta och nysningar inte helt tar överhanden. Vad vore våren utan lite snuva..?

Tur att det inte är pollensnuva i alla fall..!!/Kicki

Det gäller att hänga med i svängarna nu! Snödropparnas tid är snart ett minne blott. Synd egentligen på så rara glädjespridare att de inte är mer uthålliga.

Det började egenligen redan i går eftermiddag med ett omisskännerligt irriterande krypande i nästippen. Efter ett par timmar började även droppet skruvas på, för att efterföljas av den fysikaliska reaktion som vi oftar kallar för nysningar. Mina onda aningar besannades på ett grymt sätt i morse, då det inte var min väckarklocka som väckte mig i arla morgonstund - utan ELDEN!

Det är inte roligt att vakna av att man har väldigt ont i halsen... Och personligen skulle jag inte ha något emot alls att slippa ackompanjerandet av huvudvärk till eländet. Ipren fick bli min lilla räddning, och sonen fick övningsköra hela vägen till Linköping. Väl framkommen på jobbet så hade Ipren trots allt gjort sitt, och nu känner jag mig "bara" lite vissen i största allmänhet. Vårförkylningar är ett otroligt dumt påhitt om ni frågar mig!!

Fräs..../Kicki

Vårens underbara budbärare har gjort det igen! Åter står blåsipporna och niger i backarna med ett underbart löfte om varmare tider. Det känns välbehövligt i högsta grad efter den vargavinter som vi precis har genomlevt...

Egentligen är jag en höstmänniska. De starka färgerna och den klara luften slår det mesta av naturupplevelser om man frågar mig. Men just precis nu som våren är i Östergötland slår till och med hösten med hästlängder! Vissa dagar har kung Bore börjat hosta upp sig en smula igen, men han lurar ingen numera. Vi vet alla att det bara är de sista dödsrycken innan han linkar iväg med svansen mellan benen. Gumman tö är ett nyckfullt fruntimmer dock, och ibland älskar vi henne och ibland förstår vi oss inte på henne alls.

Men jag undrar om inte fröken Vår ändå har vågat slå ner sina bopålar i vår ruggiga nord nu - åtmintone i Östergötland! Just denna skälvande stund när naturen liksom håller andan i väntan på att brista ut i en explosion av löv och blommor, är det ögonblick i brytningen mellan vinter och sommar som jag älskar allra mest. Det är fortfarande frost på nätterna, och det är lika spännande varje kväll att summera hur många grader celsius som dagen har lyckats prestera.

Nu är det ingen tvekan! Det kommer bli sommar även 2010!!/Kicki

Får jag presentera gullungarna Poppys Hedda och Poppys Hercules! De är de senaste tillskotten i Poppysfamiljen :-).

Alla lunkaryor är söta som socker, men  naturligtvis är ungar sötast! Och just dessa två råkar vara exeptionellt söta!! Hedda är lilac/white och Hercules är silveragouti/white. Jag får nog konstatera att de är de bästa ungar jag fött upp hittills, och båda stannar... Jag har ju inte lyckats så vidare bra att behålla pälsarna på mina ungar, så vi får väl se hur jag lyckas med de här två, men drömma kan man ju få göra. Underbara är de hur som helst - med eller utan utställningsmeriter ;-).

Stolt uppfödare :-)/Kicki W  

Samma vy men något mindre snö. Almanackan påstår att vi har sommartid från och med idag...

Jag vill inte verka petig på något sätt, men sommarkänslan vill inte riktigt infinna sig idag faktiskt. Det är fortfarande på tok för mycket snö för att jag ska känna någon verklig våryra - trots att temperaturen i luften har stigit en hel del de senaste veckorna. Men som den ljusälskande person jag nu råkar vara så är denna dag ändå en källa till STOR glädje! Det är fantastiskt skönt att få ytterligare en timmes ljus på eftermiddagarna från och med idag! Jag kommer kanske till och med komma ut och rida nu efter jobbet ;-)....!

Eller - nu ska vi inte förivra oss.../Kicki W  

Snart ett minne blott!

Det är nästan som man inte riktigt vågar tro att det är sant! Katterna skriker, gången ner till stallet har förvandlats till livsfarlig isbana, jag tar fel på vad klockan är VARJE EFTERMIDDAG nu då det är överraskande ljust, hästarna har börjat fälla något enormt och IGÅR GICK ARABFLICKORNA UTAN TÄCKE HELA DAGEN :-)! Det är med andra ord årstidsväxling på G.

Våren står och skälver lite inför den digra uppgiften att utplåna kung Bores härjningar de senaste månaderna. Men igår och idag har hon burrat upp sig våldsamt, och det droppar och porlar lite varstans. Jag hoppas att snön kommer att packa sig iväg med hjälp av solens hjälp. Jag vill inte riktigt tänka på hur det blir här hemma ifall det skulle sätta igång att regna... Helt klart måste jag i så fall inhandla spikskor!! Det är förenat med viss risk för liv och lem redan som det är idag med dagsmejans hjälp. Men jag ser verkligen fram emot att jag ska kunna börja att rida i skogen igen. Som det är nu så är det fortfarande djup snö med en stenhård skare.

Jag ser verkligen fram emot den tid som ligger framför nu! Och det är ljuset jag i första hand då tänker på. INTE allt slask och smuts vi kommer dra in i hallen, INTE hur lerig vår sheltie förmodligen kommer att bli, och definitivt INTE hur lerigt det kommer bli i hästarnas hage... Kanske att denna återvunna energi med solens hjälp också kommer innebära att jag börjar blogga en smula mer...

Vi får väl helt enkelt se vad som händer ;-)/Kicki W

Denna bild är sååå lunkary för mig! Långhårig, vårdat rufsig med en tät och vågig päls. Tyvärr så är det inte såhär som domarna vill de dem, och flera utställare ser också att de är helt utkammade. De blir fina då också, men just den där "punk-känslan" försvinner...

Varför ett rufsigt marsvin sådär helt plötsligt en januaridag? Joo, om en liten stund beger jag mig till Stockholm för att vara med på marsvinsutställning på en smådjursmässa i Kista... Är man riktigt klok egentligen! Det är halt. Det kommer förmodligen bli ganska kallt innan jag hinner hem (åter på onsdag kväll...). Jag har inte så värst stora förhoppningar om Den Stora Vinsten. OCH det är ganska långt att åka!! Men, lite galenskap håller vansinnet på avstånd - det är jag säker på! Dessutom får jag ju möjlighet umgås lite med min kusin och hans familj :-) :-) :-)!!

oink!/Kicki W